Hem > Forum > Depression > Skriva av mig om mitt mående

Skriva av mig om mitt mående

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • För min del började depressionen med en närstående som gick bort. Kort därefter gjorde min sambo slut, allt detta i kombination med att jag gick näst sista terminen på högskolan, vilken var oerhört krävande. Helt plötsligt skulle jag leva mitt liv helt på egen hand, vakna ensam, äta ensam, försöka aktivera mig på egen hand, ta hand om ett hushåll ensam. Bröt ihop helt och började äta antidepressiva. De första veckorna under tiden som kroppen vande sig vid medicinen var de absolut mörkaste i hela mitt liv. Allting kändes nattsvart och djupet jag höll på att glida ner i kändes bottenlöst. På något mirakulöst sätt lyckades jag ändå klara av skolan under denna tiden, och fixade även ett jobb som jag skulle börja på när skolan var färdig.

    Jag har arbetat i lite över ett år nu och det är vad som håller mig uppe, trots att det gör mig så trött att jag bara går hem och däckar efteråt. Jag har vänner och familj som jag inte orkar ta initiativ till att umgås med. Är rädd för att bli avspisad av ”jag har inte tid” eller ”jag ska göra x så kan inte”. Detta är såklart paradoxalt, för inför varje helg/semester/helgdag får jag sådan ångest över att eventuellt sitta ensam att jag önskar att det fortfarande var arbetsvecka.

    Fredagar och Lördagskvällar består oftast i att jag sitter och tröstäter om ingen har tagit kontakt och velat umgås. Lördagsmorgnar vaknar jag upp, skiter i att äta och sätter mig direkt vid datorn där jag spenderar tid tills det är dags att sova. Detta levnadsmönster har gjort att jag under det gånga året gått upp 30 kg i vikt, vilket jag tror delvis kan bero på att de antidepressiva ökar min aptit något enormt. Jag brukade vara väldigt aktiv och träna mycket, men nu skäms jag över tanken på att ens visa mig på gymmet.

    När det kommer till räkningar så orkar jag inte ta mig för att betala dom. Jag tjänar bra med pengar och har råd, men att jag inte orkar ta mig för att betala dem gör att jag hela tiden gör detta i sista sekund vilket gör att jag varje månad lägger ganska mycket pengar på påminnelseavgifter. Jag lagar ingen mat, utan äter nästan enbart ute. Detta gör ju även det att min plånbok blöder och att min fysiska hälsa kanske inte är den bästa. Onlinepizza.se föder mig, och jag skäms så jävla mycket varje kväll som jag öppnar dörren och tar emot maten.

    Ibland dyker det upp ljusglimtar och jag kan vara glad i ett par veckor och känna att nu jävlar så ska jag vända detta.  Sedan tappar jag energin och går tillbaka till samma vanor. Jag vill absolut inte leva som jag gör nu, men hittar fan inte energin att vända på det. Jag slösar all energi jag har på mitt jobb och där högpresterar jag. När vi pratar om vad man ska hitta på till helgen så ljuger jag och säger att jag ska hitta på en massa roliga saker. Detta bara för att hålla fasaden uppe.

    Har ingen käck slutkläm på detta inlägget, men jag vill bara vända på detta. Jag vill så gärna ha energi till livet utanför jobbet, jag vill laga mat och äta hälsosamt, aktivera mig fysiskt, orka ringa mina vänner och hitta på saker. Hitta någon särskild och kanske en dag dela hela livet med den personen. Vet dock bara inte hur jag ska börja.

    Hej. Jag heter Madelene och jag känner igen mig i det du skriver. Är helt ny härinne  och hoppas kunna hitta  någon i samma situation som mig. Skriv gärna.

    Trådstartaren

    Hej. Jag heter Madelene och jag känner igen mig i det du skriver. Är helt ny härinne och hoppas kunna hitta någon i samma situation som mig. Skriv gärna.

    Hej Madelene!

    Kul (eller inte kul på det sättet, men du fattar), också helt ny, Mind dök upp i mitt facebook flöde, så tänkte att detta kanske kunde vara ett bra sätt att hitta styrka tillsammans med andra som sitter i en liknande sits. Jag känner ganska ofta att det är svårt att prata med närstående om hur man egentligen mår eftersom man inte vill vara till last eller göra folk oroliga. Tror därför att det är bra att bara skriva av sig och ha någon ganska anonym person som man kan utbyta erfarenheter med.

    Såååå, hur deprimerad är du då?

    //A

    Hoppas du inte tog illa upp

    Trådstartaren

    Hoppas du inte tog illa upp

    absolut inte. Var bara tvungen att fundera eftersom det skulle innebära att jag får outa min identitet för alla (IOM att det inte går att skicka privata meddelanden), när jag tänkt vara anonym. Känner mig inte helt bekväm med det. Men vill du prata här så gör jag gärna det 🙂

    Hej igen . Ledsen för sent svar, det har varit lite mycket i mitt liv på sistone. Hoppas att du mår lite bättre nu . Så klart att vi kan skriva här,  tänkte inte på att man inte kan skriva pm här. Tänkte  faktiskt tvärt om, att jag kände mig lite blottad då alla kan se vad jag skriver, men fördelen är ju att man kan vsra anonym här. 🙂

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.