Hem > Forum > Depression > hatar livet
hatar livet
-
Avregistrerad användare
ångrar att jag ens startar en sån är dum tråd men aja.
har inget alls att vara deprimerad för vad jag vet, ändå kallar jag mig själv för saker och skadar mig. tycker om när folk kallar mig för skit som ingen normal människa skulle vilja bli kallad, skär mig själv varje helg, förra helgen skar jag in ordet “HELP” på vänsterarmen. smart som jag är går jag runt på kontoret med kortärmat för jag hade ingen ren långärmad tröja, 2 eller 3 personer bara stirrade på min arm sen på mig (det syns fortfarande lite) sen låtsas de gå tillbaks till sina arbetsuppgifter. har börjat lyssna på “mörk” musik mer och mer, tänker att jag ska hoppa framför tåget varje gång det åker förbi ett. jag har börjat dricka mer och mer på helgerna. jag funderar på att ta bilen och bara köra så snabbt jag kan i fel körfält bara för att få en adrenalinrush samt chansen att dö.
vill jag verkligen dö då? nej, det vill jag inte. om jag verkligen ville dö skulle jag inte varit på ett forum och postat. utan då hade jag faktiskt tagit och skurit in något mer i armen och sedan tagit mitt liv på ett eller annat sätt, men jag vågar inte. jag är så feg så jag inte ens vågar ta mitt liv.
då kommer vi till andra “delen” eller vad man ska kalla det för; varför skriver jag något ens?
ett ord: uppmärksamhet. jag älskar uppmärksamhet, det är det bästa jag vet. det är som en drog för mig. jag blir jätteglad när jag har uppmärksamhet, antingen från en person eller ett par. men när jag förlorar all uppmärksamhet blir jag extremt jävla deppig, ännu värre än jag är nu. det kan exempelvis vara att jag pratar med någon under lunchen på jobbet, då blir jag ju glad, men när klockan slagit 13 och vi måste tillbaka till våra rum så är allt bara skit och helvete
jag överreagerar säkert bara men aja
Avregistrerad användareHmm får du någon att prata om det du gör?
Men vad känner du när du skär dig? avledning? makt? vad skulle var intressant att veta?
Hur vara du i skolan när du var yngre?
Kan din lycka av att prata med folk under lunchen “få uppmärksamhet” handla om att du slipper din egen hjärna?
Avregistrerad användare TrådstartarenHmm får du någon att prata om det du gör? Men vad känner du när du skär dig? avledning? makt? vad skulle var intressant att veta? Hur vara du i skolan när du var yngre? Kan din lycka av att prata med folk under lunchen ”få uppmärksamhet” handla om att du slipper din egen hjärna?
nej, inte vad jag vet iaf. känner lite smärta när jag skär mig, vet inte vad “avledning” känns som men är ganska skönt att få känna något.
i skolan var jag väl alltid den tysta killen som aldrig nånsin sa någonting såvida man inte blev tilltalad och då blev det oftast ett kort ja/nej osv.
kan mycket väl vara så att jag får en känsla av att jag slipper mig själv när jag pratar med folk
Ojoj… det där låter precis som jag för något år sen.
Den där extrema “rivångesten” och djupa depressionen. Hopplösheten. och att pendla mellan att må “okej” till att må extremt dåligt igen.
Vet inte exakt vad det är som gör det hela eller vad som kan hjälpa men jag vet att det finns hjälp att få.
En fråga… är det bara dom negativa/dåliga/skadliga tankarna som kan ge det du letar efter? Har du provat positiva och icke skadliga handlingar? Om det är samma känsla du är ute efter om man t.ex. klarar av något som är svårt (t.ex. utmaning i ett spel eller löser någon svår uppgift). Är det samma känsla du vill uppnå med dom skadliga handlingarna som när du pratar med någon och får uppmärksamhet?
Avregistrerad användarenej, inte vad jag vet iaf. känner lite smärta när jag skär mig, vet inte vad ”avledning” känns som men är ganska skönt att få känna något. i skolan var jag väl alltid den tysta killen som aldrig nånsin sa någonting såvida man inte blev tilltalad och då blev det oftast ett kort ja/nej osv. kan mycket väl vara så att jag får en känsla av att jag slipper mig själv när jag pratar med folk
intressant – jag funderar i samma banor som Teal Rufajy – finns det alternativa tankar och beteenden som ger dig samma känsla som när du skadar dig? Understimulering är en känd orsak till självskadebeteenden. Vad säger du om att testa på saker som du aldrig har gjort?
Avregistrerad användare TrådstartarenOjoj… det där låter precis som jag för något år sen. Den där extrema ”rivångesten” och djupa depressionen. Hopplösheten. och att pendla mellan att må ”okej” till att må extremt dåligt igen. Vet inte exakt vad det är som gör det hela eller vad som kan hjälpa men jag vet att det finns hjälp att få. En fråga… är det bara dom negativa/dåliga/skadliga tankarna som kan ge det du letar efter? Har du provat positiva och icke skadliga handlingar? Om det är samma känsla du är ute efter om man t.ex. klarar av något som är svårt (t.ex. utmaning i ett spel eller löser någon svår uppgift). Är det samma känsla du vill uppnå med dom skadliga handlingarna som när du pratar med någon och får uppmärksamhet?
Ursäkta för sent svar, knappt haft orken att stiga upp ur sängen de senaste veckorna. Vad jag vet blir jag antingen gladare en stund efter att ha mått piss, kan vara nästan vad som helst men att skära mig eller göra så jag känner nån fysisk smärta går snabbare än att bara vänta… Skaffade tinder för en vecka sen bara för skojs skull och matchat med 2 personer totalt, blev skitglad såda gångerna men inte så glad när en av dem slutade svara efter man fick deras snap och när man insåg att en av dem aldrig svarade…
Ja, det är ungefär samma känsla när jag skär mig som om jag pratade med någon, enda skillnaden är att det gör ont när man skär sig…
intressant – jag funderar i samma banor som Teal Rufajy – finns det alternativa tankar och beteenden som ger dig samma känsla som när du skadar dig? Understimulering är en känd orsak till självskadebeteenden. Vad säger du om att testa på saker som du aldrig har gjort?
Saker jag aldrig gjort? Skaffade tinder och det verkar ju inte hjälpt… Vill gärna prova grejer annars. Hund är nåt jag skulle älska att ha för dem är bara bäst, men jag är sjukt allergisk mot dem och föräldrarna vill inte skaffa hund så måste vänta tills jag slipper päronen
Avregistrerad användare TrådstartarenVet inte vad reglerna är för bilder men aja för er som inte tror mig. (Länken borttagen eftersom den bryter mot Mind S användarvilkor)
Så kommer man tillbaka med det gällande uppmärkshamet… Precis det jag söker nu
Kan dock inte skära djupt för man är fegis
- Detta svar redigerades för 5 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum
Avregistrerad användareSå kommer man tillbaka med det gällande uppmärkshamet… Precis det jag söker nu Kan dock inte skära djupt för man är fegis
Jag funderar fungerar samtal via tangentbordet lika bra på ditt destruktiva tankemönster som samtalen i verkligheten? Eller är det bara uppmärksamhet från människor i RW som kan ge dig minuter av frid?
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.