Hem > Forum > Depression > Självutplåning

Självutplåning

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
11
  • Var igår kvälls fast besluten att utplåna mig själv medelst hängning. Något stoppade mig men vet inte vad.

    • Detta ämne redigerades för 1 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum

    Vet inte hur din situation ser ut men jag har tankar på döden varje dag. Jag har googlat lämpliga preparat att så smärtfritt som möjligt avsluta mitt lidande.

    Efter varje inre dialog jag haft kommer jag fram till att jag inte kan utsätta min familj för det jag har tankar på. Mina barn skulle få leva med en livslång sorg. Min mamma skulle tvingas begrava sitt enda barn.

    Jag uthärdar hellre än utsätter dom för denna sorg för smärtan försvinner inte om/när jag väljer att ta mitt liv. Jag för bara den vidare, mångdubbelt, till min familj.

    Jag hoppas att du hittar ännu en ursäkt i kväll att inte fullfölja dina planer och istället har styrkan att söka akut hjälp ikväll eller imorgon

    • Detta svar redigerades för 1 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum
    Trådstartaren

    Tror inte det finns någon hjälp för denne. Hatar mig själv och mitt icke liv. Allt denne gör misslyckas till slut.

    Jag kan verkligen relatera till alla misslyckanden i livet och självhatet. Jag känner exakt likadant om mig själv.

    Men det finns alltid hjälp. Om man vill och vågar söka den.

    Trådstartaren

    Det värsta av det hela är att jag har potential att lyckas. Vill studera teoretisk fysik på universitet, har utvecklat ett flertal hypoteser helt på egenhand som amatör. Men det vill sig inte, har skulder, väldigt begränsade sociala kontakter då mina vänner inte orkar med mig, den enda kvinna jag någonsin har känt något för vill inte ha med mig att göra efter en händelse då jag behövde vara ensam ett par dagar. Innan henne hade jag kontroll kände i princip ingenting men nu fallerar mina filter ett efter ett.

    Det ser alltid hopplöst ut när man vill se helheten och dom negativa händelser tar allt utrymme.

    Beklagar verkligen att relationen inte verkar bli som du önskar. Det svåra med en relation är att man måste vara 2 som vill samma sak och det spelar ingen roll hur mycket 1 person vill om den andra inte är intresserad.

    Det rationella och känslolösa rådet är att gå vidare men det är ju inte så enkelt, jag vet. Jag hoppades på ”det omöjliga” i alldeles för många år….att Hon skulle vakna och inse vilket kap jag var. Det hände ju så klart inte men jag har en annan kvinna idag som är underbar på alla vis och som är min stöttepelare och jag är hennes.  Med andra ord, det finns fler fiskar i dammen.

    Vet inte hur din skuldbild ser ut heller men det går alldeles säkert att lösa. Kvinnan jag träffar idag hade stora skulder när vi träffades. Hon beviljades skuldsanering och efter 5 år var hon skuldfri och kunde börja om igen.

    Ibland är det bra att bryta ner allt i mindre delar för att lättare få en vettig överblick över läget och sedan ta 1 sak i taget.

    Nr1 i ditt fall är att söka läkarhjälp akut mot dina destruktiva tankar för så länge du har dom blir det svårt att lösa andra utmaningar eftersom dom känns triviala och meningslösa i jämförelse

    Trådstartaren

    Har kontakt med psykiatrin men de hjälper inte, lite mitt eget fel kanske då jag manipulerar dem att tro att jag mår bättre än jag egentligen mår. Får stämningsstabiliserande/antipsykotiska tabletter. Kan inte låta bli att manipulera ibland speciellt när det gäller hur jag mår, vägrar att verka svag i främlingars ögon. Och nu börjar det bli dags igen.

    Skulle det vara möjligt för dig att helt sänka guarden för att låta andra hjälpa dig ut ur ditt mörka hål som du nu befinner dig i nu?

    Trådstartaren

    Hur skulle det gå till?

    Att inte manipulera och vilseleda dom som försöker hjälpa dig kunde vara en bra början ävrn jag vet att det också kan vara en djupt rotad försvarsmekanism.

    Själv har jag förtvivlat svårt att PRATA om mig själv och mina problem och har ”avverkat” 3 olika terapeuter/psykologer utan någon större framgång så jag söker fortfarande efter någon terapiform som kan hjälpa mig.

    Mediciner är oftast inte lösningen. Dom lindrar bara symptomen så vill man nå grunden till dom flesta problem är det tankemönster och dåliga vanor som kan behöva brytas.

    Låter det vettigt?

    Trådstartaren

    Ja det är något som jag har gjort sen barndomen och således blivit mycket bra på. Men ja det du säge låter vettigt, är bara rädd att de ska spärra in mig där om jag släpper på mina kontroll filter och berättar så som det är.

    Du verkar vara intelligent och insiktsfull och jag tror också att du hellre vill leva än avsluta ditt liv om du kan leva med lite mer harmoni och lugn i själen.

    Jag har alltid varit ”den starke”. Den som folk ber om hjälp men som själv aldrig ber om hjälp utan ska klara allt själv. Men nu behöver jag hjälp och jag har bett om hjälp. Ett enormt stort steg för min del. Jag har låååång väg att kämpa mig igenom men så länge det går framåt, oavsett hur långsamt, så går det på rätt håll.

    Hoppas att du också kan ta små, små steg i rätt riktning.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
11

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.