Jag skriver inte här för att få sympati. Utan undrar om fler delar samma upplevelse som mig.
Jag har hela mitt liv varit kraftigt överviktig har sen efter högstadiet legat runt 110-120kg (som tjej) jag har alltid blivit mobbad av lärare, elever, familj, läkare och på vissa jobb.
Alla har alltid tyckt jag varit lat, ful och allt där emellan. Men vad folk inte visste va att jag har grova ätstörningar, men allt folk hade att säga va alltid negativt…
Men nu de här året har saker hänt i mitt liv och min ätstörning tog en ny form. Från att ha ätit allt och lite till så går jag nu på svält. Har gått ner 30kg sen mars (3månader) och jag går gärna och spyr om jag ätit ”för mycket”….
Men den stora chocken är nog alla människor! Helt plötsligt säger folk gud va smal och fin du blivit, och folk ser så positiv på att jag gått ner i vikt. Men vad ingen vet är att mitt självskadebeteende är rakt åt helvete inte bara maten men allt de andra också…
Är de någon som delar min erfarenhet? Varför är viktnedgång efter att varit överviktig en framgång oavsett sättet man tar sig dit med?
