Självmordstankar

Hej Yellow Cepucu, först och främst vill jag säga att du är modig som vågar öppna upp och skriva här om hur du mår och känner.

Sen vill jag säga till dig att det faktum att du har sjukdomen depression och symptomet självmordstankar inte har något samband med dina barn och vem du är som pappa till dem. Det är klart att det påverkar barn om en förälder är långvarigt sjuk, men om man blir sjuk i influensa och blir sängliggandes så känner man inte skuldkänslor gentemot sina barn för att man är sjuk och har symptom på sin sjukdom. Att psykiska sjukdomar skulle vara annorlunda än de sjukdomar som räknas som fysiska är en samhällskonstruktion som har lagt våra sjukdomar i en moralisk kategori. Hur ofta har jag inte fått höra att det bara är att rycka upp mig. Precis som att man skulle säga så till någon som har influensa och ligger och kräker.

Att känna enorma skuld- och skamkänslor, att man är värdelös och rädd är också symptom på sjukdomen depression.

Min historia är att jag har varit odiagnostiserad och obehandlad med sjukdomen Bipolär typ 2 i hela mitt liv, från tidiga tonåren, fram tills för lite drygt 4 år sedan. När jag slutligen kraschade in i ett totalt ännu värre mörker än jag hade gjort tidigare så tog jag mig äntligen till vården. Det var inte lätt och jag fick hjälp av min kompis som lyfte luren och bokade en tid till mig. Det är nog en hjälp du också kan behöva. Din fru skulle säkert göra det för dig. Även om du inte berättar hur allvarligt det är så kan du säga till henne att du vill få hjälp med att ta dig till vården innan det blir värre.

Det man ofta känner är “Varför mår jag dåligt? Jag har ju allt! Vilken anledning skulle jag ha?”

Och det är precis det som är grejen. Det behövs inte någon mer anledning än när man har fått influensa. Man är sjuk helt enkelt. Jag kan absolut inte avgöra vilken diagnos du har, mer än att det låter som depression.

Det jag kan råda dig till är iaf att boka tid hos din vårdcentral, berätta för den läkaren att du är deprimerad och har frekventa självmordstankar. De ska då undersöka dig för att utesluta din sköldkörtel som orsak (hypotyreos), sen kan de sätta dig på en dos med antidepressiva.

Läs på om bipolär sjukdom, många som har det är inte diagnostiserade. Wikipediaartikeln har massor av information. Det var så jag insåg att jag har sjukdomen, vilket jag sedan fått bekräftat med diagnos. Om du känner igen dig i det så är det bra att säga det till läkaren. Jag har fått informationen från vården att en person med bipolär sjukdom inte ska få för hög dos av antidepressiva då det kan trigga ett hypomant/maniskt skov.

Sen ska du be om remiss till specialistvården inom psykiatrin för utredning hos en psykiatriker så att du får rätt diagnos och medicinering. Väntetiden där kan vara längre tyvärr, men ju fortare du får en remiss desto fortare får du tid.

 

Jag vet vilket helvete du befinner dig i. Jag har också varit i situationen otaliga gånger där min depression har kommit emellan mig och mitt jobb, studier, förhållande och allt annat. Till slut fick jag bara inse att det antingen var att erkänna inför min närmaste omgivning att jag inte klarade av allt, och att jag behövde vara sjuk hur opassande det än var i stunden, eller att dö. Alla runtomkring dig kommer att hitta lösningar och anpassningar till din situation. Tro mig, de vill hellre ha dig kvar levande än att allt annat är perfekt.

När jag till slut gått igenom hela vårdprocessen, fått diagnos och rätt mediciner och den terapi jag behövde så kunde jag äntligen börja bygga det funktionella liv jag har idag. Det första halvåret var en kamp, men inte en större kamp än mina djupaste depressioner.

Sök vård, det är värt det och du är värd det!