Självmordstankar trots att man mår bra?

Hur mår du idag?

Jo tack, rätt skapligt ändå! Lyckats ta mig till jobbet i alla fall. Känns mest tomt och har nära till gråt men det är ändå hanterbart. Hur är det med dig?

Här är det rätt bra, jag har kommit ur ett depressivt skov och tycker livet känns bra, jag vill faktiskt inte dö utan leva. Samtidigt vet jag ju att jag har en sjukdom som gör att jag har ett pendlande mående och kommer få fler kriser och svackor framöver. Vårt skrivande har gjort avtryck på mig, du har gjort det, på ett positivt sätt. Det är sällan det händer faktiskt. Jag känner likheter mellan oss och kan relatera till mycket du skriver. Vet du varför du känner dig tom och har nära till gråt? Jag kan också känna tomhet, förr skämdes jag över den och såg den bara som något sjukt och onaturligt men idag har jag förlikat mig med den ganska mycket och man kan ju faktiskt fylla det med saker känner jag, så som upplevelser och människomöten. Materiella saker bryr jag mig inte ett dyft om längre. Solen skiner här och jag har varit ute och umgåtts lite med folk. Hoppas du får må lite bättre snart! 🙂

Härligt att höra! 🙂 ja samma här, ibland hittar man någon man verkligen kan relatera till 🙂

Varför jag har nära till gråt vet jag faktiskt inte, tror det kan bero på att man är väldigt sårbar för typ allt när man haft ångest eller varit deprimerad. Tomheten är jag nog van vid, den dyker upp lite ibland men det finns som du säger saker som kan fylla den, ibland funkar det och ibland inte, lägger inte så stor värde eller grubblande på det längre faktiskt 🙂 känns bättre efter jobbet idag så tror det var en väldigt liten dipp denna gång! 🙂

Det låter bra det :).

Jag uppskattar att vi har träffats och om du vill så kan vi bolla saker mellan varandra och kanske finnas där och stötta varandra? Känner att jag vill prata mer med dig och lära känna dig bättre :). Vet inte var jag ska börja bara haha…Det är svårt att skriva av sig känner jag, även på en sån här plats. Men det finns inget som chockar mig och jag har inga fördomar eller så, så om du känner för det så kan du skriva som det är, jag finns här och svarar :). Jag mår riktigt risigt emellanåt och har varit med om en del tokigheter så det är inte mycket som är främmande för mig. Har varit inlagd vid flera tillfällen, när världsbilden blivit för skev. Har alltid haft en positiv grundinställning trots allt, är omtänksam. Ja, det var lite om mig. Jag är man och 38 år.

Uppskattar det med! Låter jättebra tycker jag 🙂 tycker det alltid är svårt att både skriva och prata när man ska förklara sånt här, det finns inte alltid ord att ta till. Sen kanske det är lite rädsla med att någon man känner läser och känner igen hur man beskriver sig själv? Jag vet inte, någon spärr är det i alla fall. Skriv när du känner att du behöver det! Försöker svara så fort jag kan 🙂 tror inte att jag kanske varit med om lika mycket, är snart 25 år, men en del grejer har man ju tyvärr varit med om. Eftersom jag jobbar inom vården har jag däremot hört och sett det mesta, så är inte heller fördomsfull. Skriv vad som dyker upp bara, ingen som dömer någon 🙂

Haha jag känner samma, blir lite nojig över att nån känner igen en eller nåt…har svårt för presentationer och tycker bara det känns stelt. Nej absolut! Man får inte alltid fram ord! Sen behöver man ju inte skriva för skrivandets skull utan om det verkligen är nåt. Jag är så duktig på att spela nån jag inte är att jag nästan glömt hur man är sig själv. I stället för att bara skriva av sig så söker man formuleringar och grejer…så ja, det finns nog mer än en spärr här haha…ska försöka att jobba mot dem. Nu mår jag rätt bra, i mina mått mätt. Jag har varit andra till lags jämt och gjort mitt bästa för att passa in och göra ett gott intryck…så det här blir en övning i att försöka hitta tillbaka till sig själv igen…finns ju grejer man skäms över och det var så skönt att berätta om tomheten och likgiltigheten och “umgänget” med självmordstankarna…det gjorde något inom mig. Vi har det här som vår tråd, om du har lust…jag kikar in då och då och behöver man så kan man ju lätta sitt hjärta, under anonymitet, det behöver ju givetvis inte leda till något. Jag ska öva på att plocka fram det “fula” inom mig när jag behöver. Alltså inte ösa en massa skit på dig! Bara att vara uppriktig med hur jag känner. Hoppas och tror att vi båda kan få ut något av det hela. Försvinner du eller tröttnar så är det helt fine med :). Ha en god natt nu!

Hej Pink! Jag hoppas allt är väl med dig och att du får njuta av det nya liv du känner att du fått. Det gör jag. Du är i mina tankar och jag finns här oavsett vad som händer och hur du mår. Kram/Purple

Hej pink. Jag antar att du är borta nu. Bra, det här är inget ställe att hänga på. Hoppas du har det bra och att det nya flytet du har håller i sig. Här är det tragiskt bara. Har druckit mig full. För att få känna något. Vill inte bli gammal. Känner bara förakt när jag tänker på att bli gammal och vårdkrävande, behövande. Att andra får göra tjänster åt en…umgås med självmordstankar igen. Bitter också, över ett liv som inte gick som jag ville. Som det skulle. Så många drömmar har jag fått ge upp. Har ett sånt otroligt närhetsbehov, särskilt just nu. Det är allt jag nånsin önskat antar jag. Att bara få ha någon där, att krama om, älska med. Känner mig ensam. Hoppas du har det bra pink. Förr kändes det som en fasa om man skulle veta när man skulle dö. Idag känns det som att jag gärna skulle vilja veta. För då kunde jag bara släppa allt och ge järnet, den där sista tiden! Göra mig av med allt, ta en massa lån och leva livet in i det sista. Nu lever jag i ovisshet. Hur länge ska det här så kallade “livet” fortsätta?? Jag lever för andra, uteslutande. Har glömt mig själv. Vem jag är, vilka mina behov är, vad jag vill och önskar…vad jag drömmer om. Men jävligt skönt att skriva av mig här. Har bestämt mig för att det här får vara min fristad. Där jag skriver vad jag vill, oförskönat, oretuscherat. Känner mig så jävla ful och onormal. Som ett ufo. Samtidigt finns det något starkt och äkta kvar inom mig, jag känner det. Nu sitter jag alltså full, dyngrak haha. Har börjat frekventera systembolaget. Det är en ganska dyr liten ny hobby jag skaffat mig. Undrar när man vet att man är alkoholist?

Lyssnar på Flyktsoda med Ebba Grön. Bra låt, gillar Ebba Grön. Får känna att jag lever lite haha…har hunnit bli 38 år nu. Men ser ut som 25 säger de. Får visa lägg på systemet haha. Det är lite smickrande faktiskt. Livet har gått så jävla fort. Och jag har inte hunnit med att vara kär knappt. Har haft några trevande försök till förhållanden och lite närkontakt men är långt ifrån mätt. Nu är man ju inte direkt purung längre…kan ju inte titta åt tjugoåringarna längre, känns skumt. Får söka mig till kvinns i mitt eget åldersspann. Gud vad pinsamt det här blev…som ett dagboksinlägg. Men, de har skapat mind som en fristad till de som är på ruinens brant och jag får sälla mig till dem. Övning övning övning, var dig själv, sök därinne. Var inte rädd. Tänker göra en sak innan jag dör och det är att trotsa rädslorna. De där djupt rotade rädslorna som dikterar mitt liv. Som fortfarande dikterar mitt liv och styr mig. Vad ska folk tro? Kommer jag dra på mig nån knäppskalle? Bli angripen på något sätt? Kan inte komma på vad jag gjort och ändå känner jag skuld. Har känt skuld hela mitt liv. Från att vara barn och stå mellan två bråkande föräldrar till nu som vuxen. Var kommer den ifrån, skulden? Jag tänker lösgöra mig. Tänker inte dö rädd och oförbrukad. Fan vad skönt, pink. En lättnad i mitt bröst. Ska gå och ta en cigg och svepa sista ölen. Sen blir det snoppelådan. Klart slut ^^