Gick ner till vägen inatt och la mig där, men fegade ur när jag såg billysen och gick åt sidan. Varför är det så jävla svårt att ta steget? Är så otroligt avundsjuk på alla som är döda och på de som har tagit steget och lyckats avsluta sina liv. Skulle kunna göra vad som helst för att få dö och vara en av dem men uppenbarligen måste jag ordna det själv om det ska hända något.
Jag vägrar ringa till psykakuten eller psykiatrin, de får mig bara att må ännu sämre och dessutom så skiter de som jobbar där i en. För dem är det bara ett jobb, sen går de hem till sin familj och sitt meningsfulla liv.
Skiter i den här sidan med nu, folk svarar ju ändå aldrig. Ha det bra allihop.