Självmord

Jag orkar inte mer nu. Det har kommit till en gräns. För ett tag sedan så tog jag tabletter. Jag svalde några stycken utav ibuprofen och jag mådde skit efter det men jag dog inte jag svimmade inte, ingenting. Jag mår bara så jävla skit över allt. Det finns min familj men det känns inte som att de bryr sig. Det är bara 2 personer som vet om att jag tog tabletter men de verkar inte bry sig så. Jag vill bara försvinna. Det finns min lärare som jag vill berätta för men då kommer hon att gå till Mamma och Pappa. Hon är den ända som jag litar på så. Men jag vill inte att Mamma eller Pappa får veta något. Men jag funderar ändån att berätta för henne om mina grova självmordstankar och att jag har skadat mig själv. Min Mamma och Pappa fick reda på mitt självskadebeteende och för ett tag sedan gick jag till bup för allt detta. Det gick över för ett tag men har nu kommit tillbaks.  Jag har inget kvar att leva för. Att hänga en snara i ett träd eller ta två kartor med ibuprofen känns som rätt sak att göra…

[Red Quviko]

Hej fina du!

Jag förstår att allt känns svart,just nu. Det är helt hysteriskt svårt såklart, att ta in att det blir annorlunda. Sen. Sen är kanske nästa vecka , om ett halvt år. Jag vet inte ,men det kommer inte vara så här alltid.

Ge inte upp, du har din speciella person nånstans i världen också och ni kommer att träffas. Du måste finnas

[Azure Lolado]

Du verkar ha det väldigt tufft just nu. Att må så dåligt är vidrigt. Men ge inte upp. Det verkar finnas åtminstonde en person som du har förtroende för, du förlorar inget på att berätta. Jag tror att hon vill hjälpa dig och att du ska finnas kvar. Även om hon är din lärare så bryr hon sig säkert om dig på riktigt. Ja, hon kommer behöva berätta om att du behöver mer hjälp. Men allt är ju så kämpigt nu att det är väl värt att pröva. Att ha mått psykiskt dåligt mer än en gång är inte ovanligt och livet kan bli bra trots allt och kännas värt att leva igen. Snälla, stanna kvar.

[Purple Nodali]

Vilken välsignelse att du överlevde!
Även om du kan tvivla på det ibland, kommer det att komma en dag som detta kommer
att kännas självklart för dig.
Sluta aldrig att hoppas och kämpa för att må och bli bättre. Sök hjälp hos dem och där det
finns hjälp att få.

Ge aldrig upp och sluta att söka efter möjliga vägar ut ur det tillstånd som du befinner dig i. Tappa aldrig tron att det är möjligt att förändras. Du verkar vara så ung med så många saker kvar att uppnå och upptäcka i livet. Tiden förändrar, lindrar och omvandlar allt utom Gud.

Tankar har en oanade stor påverkan i våra liv. De skapar vår värld.

Med tålamod och en liten ansträngning kommer du så småningom att kunna omvandla mörkret inom dig till ljus, sorg till glädje och tomhet till fullfyllnad. Ett litet ljus är allt som krävs för att bryta den totala mörkret. Många gånger har den rätta vägen funnits så nära oss men vi, medvetet eller omedvetet, valde att titta bort eller helt enkelt inte såg den, utan sökte vägar någon annanstans.

Allt kan känns mörkt ibland och en känsla av maktlöshet kan infinna sig.

Angående dina tankar kring självmord skriver jag nedan några få ord som förhoppningsvis kan hjälpa dig att se på vissa saker från ett nytt perspektiv:

Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling.  Svaret på den här frågan är att ingen människa  finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Anden, eller själen om man så vill kalla den, fortsätter att existera. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden.

Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden. Att dö är med andra ord som att byta kläder. Du slutar inte att vara du bara för att byter till andra kläder.

Långt in i din själ vet du, att livet är en gåva för anden som egentligen definierar livet i dig. Det är bl.a. till för att anden ska  utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum.

Vi alla behöver kärlek, både ge och få. Du är älskad även om det inte känns så.

Det finns så mycket mer att säga om det. Jag hoppas att du finner kraft att ta dig igenom denna mörka stund i ditt liv. Efter den mörka natten kommer solen alltid upp.

Allt gott <3