Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Skriver det här inlägget mitt i natten för kan inte sova. Ångesten kväver mig och allt gör så ont just nu. Jag har fastnat i riktigt destruktiva beteenden och jag förstör mig själv mer och mer. Jag närmar mig slutet, har satt ett datum. Det är ett enda kaos i huvudet och vill bara få tyst på alla tankar. Samtidigt säger min psykolog att de inte kan göra så mycket mer på psykiatrin utan det är mitt val.
Jag vet inte hur jag ska orka mer. Allt känns ändå så overkligt, jag är här men ändå inte. Jag lever inte mitt liv längre utan jag bara är. Även om jag vissa dagar kan skratta och se ut att må bra så känns det bara på låtsas. Jag känner ingen koppling till livet eller mig själv.
