Saknaden av sin bästa vän världens bästa 🐱🐈

[Red Mydyru]

Är enormt ensam och ledsen. Min katt Minsting dog. Han var min ända vän. Och han fick min att må bra. Jag har större delen av mitt liv varit utanför. Och inte kunnat skaffa vänner. Har inte klarat av att studera. Inget körkort eller bil. Inget jobb. Bor hemma fortfarande. Har kronisk tarmsjukdom som är dignoserad. Samt troligen självhat, Body dismorphia, social ångest/phobia.  Minsting fick mig att må bra. Jag kände att jag hade ett värde. Han värdesatte mig och var glad att se mig. Jag var Minstings favorit. Minsting älskade mig och mjau blötmat. Jag älskade att fota Minsting. Och kallade Minsting för supermodell. För jag fotade honom så ofta. Minsting var inte så kelen men han visste hur han skulle få mig att känna mig älskad, trygg och säker. Jag vill så gärna få vara med Minsting. Livet hade mening när man hade Minsting. Man ville göra Minsting lycklig för när Minsting var lycklig blev man lycklig.

Jag känner alltid att folk ser mig som värdelös och inget värde alltid sista hands prioteringen. Men jag höll inte Minsting säker. Jag gjorde inte exakt allt för Minsting. Minsting fick inte ens bli 5år gammal. För att jag inte skydda honom tillräckligt. Jag vill verkligen inte leva längre med vetskapen att Minsting dog för att jag inte skydda honom bättre.

 

Jag vaknade och gick på toan ville inte väcka honom då han låg så sött i sängen. Sen så gick jag tillbaka till sängen då hade Minsting vaknat så tänkte jag efter ett tag vi får gå ut då för Minsting ville på toan. Så gick ut så tänkte jag jag tar ut hästarna med. På de 30min så sprang Minsting iväg. Letade men leta bara mest hos den ena grannen för att jag sett att Minsting ville gå ditt innan. Satte lappar i brevlådor . Anlita idhund till slut. Den kom och sa att Minsting skulle vara hos den andra grannen. Vi gjorde fotspår och vänta som idhundsföraren sa man skulle göra. Sen fick jag på Facebook ett meddelande på en grupp för försvunna katter att Minsting kunde vara på ett ställe 4,5km hemmaifrån. Fick bild men jag var inte 100% att det var Minsting. Beskrevs som svag, haltade och hängande svans. Letade där men såg inte honom. Nästa dag en ny idhund kollade där Minsting skulle varit men upptäckte inte Minsting. Tog hem och den som såg Minsting där 4,5 km hemifrån sa att det inte kunde vara Minsting för katthem den såg inte hade vita tassar. Hemma så kom ju aldrig Minsting. Men jag kontakt idhundsföraren som var hemma och sa att Minsting ej synts. Så det skulle bli ett nytt sök. På kvällen plötsligt så kom igen meddelande på messenger att någon sett Minsting där 4,5km hemaifrån. Fick bild och direkt såg jag att det var Minsting. Skakade i hela kroppen. Var så glad och chockad det var Minsting. Tog dit och hämta Minsting. Minsting var så otroligt glad och se mig jag såg hur lycklig han var. Minsting börja gnida sig mot mig och åt glatt matten jag gav honom. Dock såg man att Minsting var rejält skadad. Minsting gick vingligt, haltade stödde inte riktigt på ena benet, hängande svans och var small inte alls lik sig. Satte honom i bilen och skulle var fixa en sak då så mjaua Minsting som hallå vart ska du? Lämna mig inte jag vill vara med dig. Kom hem och myste med Minsting var så glad att få vara med Minsting. Kunde knappt gå ifrån honom. Gick till veterinär och Minsting hade höften ur led som sattes på plats, bruten bäcken som skulle läcka med vila, han fick även metacam utskriven. Och skulle få bra mask/ohyremedel då stackars Minsting fått loppor och fästingar när han var försvunnen. Umgicks med Minsting. Dock var Minsting energisk och ville röra sig mer än han fick. Minsting blev mer och mer energisk och hungrig. Ville upp på bord och så. Den 8 maj så åt Minating lite gräs vilket han spydde upp med sinmjau mat. Tänkte han år gräs och spydde som katter kan göra. Kolla den serie och Minating var glad. Sen  den 9 maj så rullade Misnting för första gången sen han kom hem. Även trava gjorde Minsting för första gången sen han kom hem. Minsting fick sin kvällsmat super hungrig. Sen skulle han bajsa det gick inte det var fast. Tänkte han kanske inte rört sig tillräckligt för man sett till att ha honom stilla. Sen så kräkte Minsting. Tänkte på min egen sjukdom och tänkte åh likadant för Minsting. Sen så kräktes han igen. Sen trodde jag han blev lite bättre ett tag men han blev sen bara sämre ovh ville ligga på sidan. När jag tog ut metcamen så sa fem till mig sluta ge det om katten kräks och kontakta veterinären som skrev ut. Så börja kontakta den veterinären. Dock så svarade den inte. Minsting blev ju sämre bara låg på sidan och ville inget så fick ringa akut veterinär. Tog in och under färden blev Minsting sämre de sa till och med lever katten ens när stackars Minsting kom in. Minsting fick läggas in med drop och syrgas. Han hade bara 33 i temp och 64 i puls. Minsting hade blivit så plötsligt sämre. Från att innan varit så pigg. De sa att de ringer om han dör under natten annars ringer de på morgonen. Mådde sjukt dåligt hela natten var så rädd att mobilen skulle ringa. På morgonen ringde det och de sa att Minsting hade vätska i buken och troligen luft. De hade röntgat honom. Och undra om jag ville försöka mer och jag sa ja då gjorde de ultraljud men om han hade luft i buken skulle de inte väcka han ur markisen sa de.  Mådde jättedåligt var så ledsen. Sen ringde de igen och sa att de inte kunde göra något åt Minsting. Att han hade luft och vätska i buken och att han var för svag för att klara en operation. De sa även att han hade bruten bäcken och att ryggen var av på ett ställe. De bad oss komma och prata och säga adjö till Minsting. Jag bara grät jag var så ledsen. Vi kom in och prata med veterinären och fråga kan man göra operationen flera gånger men hon sa nej. Att Minsting dör med operation och för utan. Fick bara prata kanske 5 minuter med Minsting sen gjorde de det hemska. Jag hade lovat Minsting att jag inte skulle avliva honom. Jag höll inte mitt löfte mot Minsting. Jag skulle sagt nej. Visst det var min mamma som sa ja att de skulle göra det men jag skulle sagt nej. Jag höll inte mitt löfte till Minsting. 10maj

Jag vill dö dagligen. Jag mår så dåligt över att jag inte först kände igen honom på den första bilden den första dagen på tisdagen den 3 maj. Utan stackars Minsting fick vara skadad och rädd i ett helt dygn för att jag inte kände igen min bästa vän. Minsting som jag fotat ofantligt mycket. Jag hade även köpt en tractive till Minwtint förra sommaren men var rädd att han skulle fastna med den så börja aldrig använda den. Mår sjukt dåligt över att jag köpte den och aldrig pröva. Mår så dåligt att jag inte leta lika mycket hos båda grannarna. En teori är att han åkt med något dit han blev hittad. Då den första erfarna idhunden spåra till granen sen tog spåren slut. Mår dåligt att jag lita på den dåliga idhuden som inte kunde spåra Minsting trots att Mimsting var på just den platsen mindre än 14 timmar tidigare. Jag mår dåligt över att jag inte gick en runda med honom direkt när jag var på toan. Att jag inte gick med koppel med Mimsting. Att jag inte monterat upp buren jag skaffade till honom. Minsting hade flera gånger försökt gå till grannen 1 där han också försvann förra året på sin födelsedag till. Om jag bara sagt nej han får inte rymma igen. Förra året han rymde lova jag mig själv att han aldrig skulle få gå löst igen. Men jag höll inte löftet. Minsting sprang upp mot vägen i januari/februari i år och min mamma sa han går aldrig sätta din tass ute själv mer. Om jag bara följt det så hade det som hänt inte hänt. Min syster sa 2 dagar innan Minsying försvann att han får inte gå ute mer. För Minsting sprang mot granne 1 som var den grannen han rymde förra året till som han inte blev hittad hos i år. Jag väckte Minsting så att han ville gå ut. Om jag inte väckte honom hade inte allt detta hänt som hänt.  Om jag bara hade gjort något av allt detta rätt hade Mimsting levt idag. Det är så mycket jag gjort fel mot Minsting. Jag har inte gett honom allt. Jag skulle ge honom saker som han inte fick. Skulle ge Minsting mer kärlek. Jag anser att jag förtjänar att dö och må dåligt när jag misskött Minsting så mycket.