Hem > Forum > Depression > Sååå stark ångest just nu

Sååå stark ångest just nu

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Jag har så starka självmordstankar, jag gick förbi en tågstation idag och jag övervägde seriöst på att hoppa framför nästa tåg, men lyckades gå vidare. Är hemma nu men har fortfarande lika starka känslor. Har tappat hoppet och tron på psykiatrivården, vet inte vad jag vill eller behöver just nu. Nu består livet mestadels av att bedöva tankarna med lugnande.

    Har du någon vän eller familjemedlem du kan prata med?

    Trådstartaren

    Har du någon vän eller familjemedlem du kan prata med?

    Jag har, men jag klarar inte av att prata om sånt för anhöriga eller vänner. Dom blir så ledsna, frågar mig va dom ska göra, och jag kan inte bära dom också plus att jag får dåligt samvete för att jag mår som jag gör.

    Hoppas du mår lite bättre idag. Vet hur du känner lite grann iaf. Har också gått längs tågspåren i vintermörkret men något höll mig tillbaka. Fick inte heller hjälp av vården annat än antidepp utskrivet. Ville inte heller prata med vänner utan vara den där roliga vännen istället, vilket jag inte pallade utan drog mig undan istället.

    Försök att hålla ut tills ljuset kommer tillbaka i mars. Du har troligen fler än du tror som älskar dig men jag vet att man bara känner sig som en börda när man mår dåligt.

    En dag kommer du vakna och må bara lite lite bättre. Ta den lilla energin och gör något du mår bra av. Ta nästa lilla paus i deppen och nästa och nästa. En timme i taget.

     

    Prata med hjälplinjer när ångesten är som värst. Ibland somnade jag i telefonkön. Funkade som ångestdämpande även om jag aldrig kom fram då.

     

    lägg dig i soffan, sjukskriv dig, beställ något gott och koppla bort tankarna med en skön serie.

    Du är troligen värdefullare än du tror för så många människor i din närhet.

     

     

    Trådstartaren

    Hoppas du mår lite bättre idag. Vet hur du känner lite grann iaf. Har också gått längs tågspåren i vintermörkret men något höll mig tillbaka. Fick inte heller hjälp av vården annat än antidepp utskrivet. Ville inte heller prata med vänner utan vara den där roliga vännen istället, vilket jag inte pallade utan drog mig undan istället. Försök att hålla ut tills ljuset kommer tillbaka i mars. Du har troligen fler än du tror som älskar dig men jag vet att man bara känner sig som en börda när man mår dåligt. En dag kommer du vakna och må bara lite lite bättre. Ta den lilla energin och gör något du mår bra av. Ta nästa lilla paus i deppen och nästa och nästa. En timme i taget. Prata med hjälplinjer när ångesten är som värst. Ibland somnade jag i telefonkön. Funkade som ångestdämpande även om jag aldrig kom fram då. lägg dig i soffan, sjukskriv dig, beställ något gott och koppla bort tankarna med en skön serie. Du är troligen värdefullare än du tror för så många människor i din närhet.

    Hej, tack snälla för ditt inlägg. Jag beklagar att du känner igen dig i mitt dåliga mående men kan väl även kännas tröstande att veta att man inte är ensam. De händer lätt att jag kritiserar mig själv för varför jag mår som jag gör. Men kan man väl inte hjälpa att man är sjuk.

    Jag ska ta till mig dina råd, och något positivt som hänt idag är faktiskt att min psykiatrimottagning vill göra lite mer utredningar på mig. Ta reda på exakt vad för problem jag har, utöver min tidigare ställda diagnos. Hoppas att dom står fast vid den planen denna gången, så man inte faller mellan stolarna ännu en gång.

    Jag kan inte riktigt sjukskriva mig just nu, kompleserat men de är inte möjligt. Men jobbar iaf mindre. Ska be min sambo om mer hjälp hemma också framöver.

    Hoppas du mår bättre. Känner igen de där med att somna ifrån kön till hjälpchatten. Ibland får man verkligen vänta länge. Men om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag tycker de gett så bra resultat. Kanske för andra, men jag brukar nog vara för desperat. Är ute efter lösningar eller råd. Medans dom kanske egentligen bara finns där för att vara en medmänniska och lyssna. Så ja, de där om att bara ställa sig i kön, kan ju vara lite lugnande. För att det känns iaf då som att man försöker göra något åt sin situation.

    Jag vill skicka en stor stödkram till dig!
    Jag hoppas verkligen saker vänder för dig snart och att du kan få den hjälp du förtjänar!

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.