Hem > Forum > Depression > Så trött!

Så trött!

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Hej!

    Vet inte var jag ska börja, är så fruktansvärt trött på allt.
    – Är trött på mig själv.
    – Är trött på att konstant behöva kämpa för att kunna fokusera.
    – Är trött på rösten i mitt bakhuvud som kommer in och säger så fruktansvärda saker åt mig hela tiden.
    – Är trött på att lyckas övervinna rösten och göra det jag behöver göra.
    – Är trött på att vara ensam
    – Är trött på att umgås med mina familj.
    – Är trött att göra dem besviken.
    – Är trött på att göra mig själv besviken.
    – Är trött på att konstant nedvärdera det jag faktiskt lyckas med.

    Är så fruktansvärt trött.

    Är 33 år gammal och spänderade min tidiga liv med att arbeta och har rent obejektivt en del fina meriter därifrån. Började studera ganska sent i livet. Efter jag började läsa träffade jag en trevlig dam som sen flyttade in. I slutet av programet började det skava mellan oss och jag blev djup, deprimerad och det tog slut mellan oss. Förstörde min uppsats. Oklart i vilken ordning saker och ting kom.

    Lyckades ta mig ur det värsta och sen fortsatte framåt. Bytte inriktning och har lagt till mig en till examen och är nu inne och läster master inom ett fält som är i stor brist, och som jag är intresserad av.
    Men kämpar på programmet av flera anldningar, koncenentration och igångsättningssvårigheter är en del av kakan.

    Varit lite hos läkaren och fått hjälp för ångest under de snart 3 år sen jag bröt ihop.
    Fick nu träffa en psykolog och han har om-diagnoserat mig för depression. Imorgon ska jag in och prata medinicering. Hoppas att jag kan få någon hjälp för att komma ur det här. För jag har kämpat i tre år, och det har inte hjälp.

    Vill egentligen inget av detta medelandet, behövde mer bara formulera och på något sätt skicka ut hur jag känner mig.

    Hej!

    Jag får känslan av att du är rätt kritisk mot dig själv, kan det stämma?

    En överdriven självkritik kan göra det väldigt svårt att kämpa vidare. Om man lyckas övertyga sig själv att man är en besvikelse så är det väldigt svårt att känna någon poäng i att göra någonting överhuvudtaget.

    Om du inte redan har gjort det, kanske du skulle kunna ta upp det med din psykolog, se ifall ni kan jobba på att hjälpa dig få en bättre självbild.

    Hoppas du gör framsteg!

    Trådstartaren

    Tack för ditt svar.

    Jo, det är redan identifierat. Tycker iof att det finns ganska mycket att vara självkritisk om.

    Blev ingen medninicering, ska kämpa på utan. Vilket fungerade när jag snackade med han. Men har sedan dess förvärrats. Sitter nu och har 8h kvar på en uppgift och jag fattar 0.

    All kommer gå åt helvete och vill bara krypa ner i min säng och försvinna. Lyckades iaf efter ett par timmar komma ur sängen och sitter på ett kontor och försöker.

    fan, orkar inte mer

    Hej!

    Tråkigt att du känner som du gör. Det måste kännas tungt att tyngas ner av alla de jobbiga känslorna.

    Hur gick det med uppgiften som du skulle lämna in?

    Känner du att du har människor i din omgivning som du kan prata med i med- och motgång?

    Jag får uppfattningen att du är stark, handlingskraftig och driven vad gäller studier och arbete. Ibland kan dock ett engagemang och en vilja att driva på sig själv resultera i att de egna kraven inte står i proportion till vad man mäktar med.

    Jag hoppas verkligen att du får den hjälp du känner att du behöver.

    Sköt om dig

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.