Hej!
Vet inte var jag ska börja, är så fruktansvärt trött på allt.
– Är trött på mig själv.
– Är trött på att konstant behöva kämpa för att kunna fokusera.
– Är trött på rösten i mitt bakhuvud som kommer in och säger så fruktansvärda saker åt mig hela tiden.
– Är trött på att lyckas övervinna rösten och göra det jag behöver göra.
– Är trött på att vara ensam
– Är trött på att umgås med mina familj.
– Är trött att göra dem besviken.
– Är trött på att göra mig själv besviken.
– Är trött på att konstant nedvärdera det jag faktiskt lyckas med.
Är så fruktansvärt trött.
Är 33 år gammal och spänderade min tidiga liv med att arbeta och har rent obejektivt en del fina meriter därifrån. Började studera ganska sent i livet. Efter jag började läsa träffade jag en trevlig dam som sen flyttade in. I slutet av programet började det skava mellan oss och jag blev djup, deprimerad och det tog slut mellan oss. Förstörde min uppsats. Oklart i vilken ordning saker och ting kom.
Lyckades ta mig ur det värsta och sen fortsatte framåt. Bytte inriktning och har lagt till mig en till examen och är nu inne och läster master inom ett fält som är i stor brist, och som jag är intresserad av.
Men kämpar på programmet av flera anldningar, koncenentration och igångsättningssvårigheter är en del av kakan.
Varit lite hos läkaren och fått hjälp för ångest under de snart 3 år sen jag bröt ihop.
Fick nu träffa en psykolog och han har om-diagnoserat mig för depression. Imorgon ska jag in och prata medinicering. Hoppas att jag kan få någon hjälp för att komma ur det här. För jag har kämpat i tre år, och det har inte hjälp.
Vill egentligen inget av detta medelandet, behövde mer bara formulera och på något sätt skicka ut hur jag känner mig.
