Jag skulle ju inte hamna här igen…. Men nu har jag så sitter jag här och kan inte få mig själv att gå och lägga mig. Ångesten kryper fram och för det mesta kan jag hantera det. Men ibland, allt oftare kommer de där tankarna….mitt liv kanske inte är värt så mycket. Jag fick en utmattningsdepression för snart 4år sedan och kontakten med psykiatrin var inte den bästa. Jag tog mig tillbaka på egen hand det fanns ingen tid för mig. Stod i kö för terapi men fick veta att jag de ansåg att jag inte behövde det. Har aldrig mått psykiskt dåligt innan jag blev utbränd. Jag var sjukskriven ca 1 år jobbar heltid och har mått bra här ingen kontakt med psykiatrin. Men nu börjar allt mörkna igen…..och det får inte hända. Men jag sover ca 3-4 timmar/natt och har svårt att äta. Och allt känns grått…..jag jobbar och tar hand om familjen har två underbara barn. Det får inte hända igen jag måste orka..på egen hand…jag kan inte söka hjälp….jag är så trött.
