Försöker hålla mig sysselsatt hela tiden för att inte tänka inte känna,men finner inte orken. Så trött så matt. Trycker på min off knapp då jag bara gör automatiskt utan tankar och känslor men den verkar vara ur funktion. Vad jag än gör så är tankarna där och bankar och slår hämningslöst i hjärnan.Vill bara ställa mig å skrika.
“Se mig hör mig jag skriker”.
Men har ju fått lära mig att man ska vara tyst och glad och inte prata om sig själv och sitt mående. Det känns som om jag spricker snart av alla känslor och tankar. Jag har alltid människor runt mig. Min familj men är så ensam. Så trött. Själsligt och kroppsligt. Vet inte vad jag ska ta mig till.Tack till er om ni orkade läsa.
