Hem > Forum > Depression > Så ledsen

Så ledsen

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Jag vet att denna sjukdom eller psykisk ohälsa i helhet kan resultera i att man väljer att lämna den här världen. Men jag trodde inte att vårdpersonal och läkare skulle vara den övervägande faktorn till detta val. Att deras ”hjälp” skulle ge smärta istället för att redusera de. Jag valde för några månader sedan att lämna en psykiatrisk mottagning pågrund av detta. Men eftersom mina problem började växa på hög så behövde jag trotts allt ändå någon form av vård. Jag blev flyttad till en vårdcentral. Efter första mötet där gick vi igenom vilka mediciner jag behövde och han avslutade mötet med att säga att jag skulle få en tid till en psykolog för uppföljning. Efter drygt två månader senare utan svar så frågade jag när jag kunde få komma på mötet han lovat mig. Då får jag veta att en remiss höll på att skrivas för att skicka tillbaka mig till den mottagning jag flydde ifrån. Jag han avbryta det och istället be dom skicka till en annan mottagning. Ännu en månad gick och ingen hade hört av sig. Jag börjar under tiden få problem att få ut mediciner från vårdcentralen då anteckningar saknades från de första besöket jag va där. Så jag fick be om hjälp via doktor.se
    Jag hörde av mig igen till vårdcentralen för att försöka styra upp denna soppa, jag behövde en stabil kontakt, jag behöver kunna fylla på mina recept utan problem. Jag får prata med en sjuksköterska i telefon. Jag blir förvånad av hennes beteende då hon faktiskt frågar mig hur jag mår istället för att börja rabbla min journal för sig själv. Hon visar empati. Hon får mig att öppna upp. Jag säger att jag har blivit sämre, att mina tankar på självmord har blivit värre och att dom ökar och blir allt tätare. Hon säger att de är allvarligt och fixar en akuttid till mig. Hon säger att dom finns där för mig och att allt kommer bli bra. Att jag ska höra av mig om jag mår sämre och att ta hand om mig så gott de går. Idag skulle jag till min akuttid, men jag är förkyld och väldigt utmattad så klararde inte av att ta mig någonstans och med tanke på kovid hade jag ändå inte fått gå in, så jag avbokar. Men blir uppringd av en sköterska som säger att min tid finns kvar men är ändrad till en telefontid. Trotts att jag någonstans redan vet om att denna tiden och läkaren inte kan trolla bort mina problem eller få mig att plötsligt vilja leva vidare, så känner jag någon form av hopp. Kanske för att sköterskan tog mig på allvar och jag trodde väl att de fanns hjälp eftersom hon trodde på de. Men när denna läkaren ringer mig så vet han inte vem jag är, vad jag vill eller varför han skulle ringa mig överhuvudtaget. Jag inser snabbt att jag inte skulle få något av honom så istället frågar jag bara va som hänt me alla remisser hit och dit. Varför jag inte blivit informerad. Han säger att psykiatrimottagningen jag lämnade har skrivit i min journal att det inte är aktuellt att ge mig vård, och därför vill inte remisportallen skicka vidare mig till någon annan mottagning heller. Jag får också veta att läkaren jag först träffade på denna vårdcentral, som hade information om mediciner och lovade mig uppföljning inte jobbar där längre, och ingen tog över mig, jag hamnade bara mellan stolarna helt enkelt. En vardag för personer med psykisk ohälsa, hemsk men sant. Behöver inga svar, ville bara skriva av mig.

    Trådstartaren

    Jag vill avsluta mitt liv, jag hade precis ett samtal med en psykolog över telefon, men självklart va de bara mer av sånt jag redan hört som inte hjälper, jag sa att jag inte ville leva mer, att allt är svart. Men han svarade bara att de är en falsk känsla och sen va de inget mer me det. Han bad mig fortsätta tjata på vården så att jag får komma in någonstans, men han erkände också att de skulle kräva mycket av mig eftersom man verkligen måste ligga på för att få vården att uppmärksamma än. Kul att de finns bra hjälp när man ligger ner och väntar på sin död

    Det är oerhört jobbigt att må så dåligt som du gör och att då också behöva kämpa så för sin rätt till vård är otroligt krävande och kan kännas totalt hopplöst! Har du någon i din närhet som kan hjälpa sig och strida för dig? Det verkar som att du haft dessa problem med vården ett bra tag, är du medveten om det fria vårdvalet?

    Kom ihåg att du är oerhört värdefull och att du har en olats här på jorden, jag vet att allt känns oerhört tungt nu oC att inga ord hjälper! Jag har varit där själv! Kan jag hjälpa dig på något sätt så gör jag det mer än gärna!

    Trådstartaren

    Tack fina du. Jag har fått tips om nya vårdmottagningar som kanske kan hjälpa. Men just nu orkar jag inte någonting. Det är svårt att strida för att få vård när jag inte känner mig värd någonting. Jag har familj, men väljer att inte be om deras hjälp, de ger mig skam att visa dom hur jag mår och att se hur hjälplösa dom känner sig gör de ännu värre.
    Just nu ser de mörkt ut tyvärr, jag överväger att aggera på mina tankar och ge upp.

    Jag förstår helt att du inte orkar kämpa för vården just nu, men du är så mycket mer värd än hur du mår nu!

    jag förstår precis hur det är när man inte vill blanda in sin familj av olika anledningar.  Hjälplösheten och deras känslor och ageranden ger än bara ännu sämre mående även om det inte är deras intention!

    Ja vet hur kämpigt det är men kom ihåg stt du är rikigt  stark som har orkat såhär långt!! Du är otroligt stark och jag hoppas du orkar lite till! Jag vet att du inte känner mig, men jag har varit i samma situation som dig oC de skulle betyda mycket för mig om du skulle våga höra av dig till mig! Vi kan prata, skriva. Du kommer inte vara en börda, absolut inte, jag vill verkligen hjälpa dig! Vi kan snacka om vad som helst, även anonymt om du vill. Jag hoppas du vågar att kontakta mig så ska jag försöka allt jag kan att ge dig kite ljus närma allt känns som tyngst! Du kan Ada mig på snap om du vill? ebbizz00

    Trådstartaren

    Tack ännu en gång fina du. Självklart kan jag skriva till dig, jätte fint av dig. Dock har jag inte snap.provade en gång men tror de krånglade eftersom jag har en Android.
    Va skönt att du förstod mig på pricken när de gäller att berätta för anhöriga. Det blir bara jobbigare som sagt, så väljer väl att bespara mig själv smärta och ångest av att låta bli. Beklagar att du mått såhär, men samtidigt lite tröstande att inte vara ensam. Är så sjukt ensamt när man hamnar som i en bubbla med sina mörka tankar.

    Förstår! Hur skulle du kunna komma i kontakt med mig eller hur kan jag komma i kontakt med dig?❤️

    Trådstartaren

    Du kan få min mail. [email protected]

    Toppen, jag har skrivit till dig där!

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.