Hem > Forum > Depression > Så föll jag igen

Så föll jag igen

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 16 totalt)
15
  • Föga förvånande att jag återigen fallit ner i det här orkeslösa, färglösa vacumet. Är 40+ och levt med mitt dåliga mående hela livet. Visst har det funnits bättre, ljusare perioder men detta året har det bara dalat neråt, tog ordentlig fart till hösten som vanligt.

    Allt med covid, ensamheten, avsaknaden av familj och god självbild har fått tillvaron att tippa igen. Det är som att gå i tung lera, står bara och stampar. Träning, sex, spontanitet etc, det som tidigare var mitt livselixir hittar jag ingen äkta glädje, motivation för. Orken som bortblåst.

    Det ironiska är att jag själv arbetar inom psykiatrin vilket säkert spätt på det hela. Man behöver ju vara stark för att vårda andra. Det är dessutom en ganska hård stämning i arbetsgruppen med mycket skitsnack och konflikter, grupperingar vilket i sig är problematiskt. Jag ser framför mig en seglande sjukskrivning, i värsta fall uppsägning, för nu börjar måendet påverka min arbetsinsats med. Jag glömmer saker, är disträ och splittrad. Svårt att hålla fokus. Ja, många tecken finns där på typisk depression. Någon annan i liknande situation som har lust att bolla lite tankar?

    Trådstartaren

    Fortsätter att skriva av mig med lite tillägg till ovan. Jag har en hel del traumatiska upplevelser med mig sedan barnsben och in i vuxen ålder så jag är långt i från så stark jag önskar. Saknar dessutom en biologisk familj så skyddsnätet är i princip obefintligt bortsett från min partners sida. Minimalt med vänskapsrelationer också pga att jag ej orkar hålla dem levande mer än i perioder; tills måendet sätter käppar i hjulet.

    Känns också som att jag har en orealistisk livsdröm som bara spär på hopplösheten, drömmen om ett liv i hus på landet med djur. Nu bor och jobbar man mitt i betongen, vilket jag alltmer vantrivs med.

    Försöker att hitta rätt form av behandling via min vc men har bara erbjudits 5 ggr med KBT vilket jag är lite tveksam till men får väl ge det en chans. Pratar gärna med den som orkar och vill här på forumet.

    Trådstartaren

    Ingen som orkar eller vill komma med input ser jag. Nåväl, jag skriver av mig lite ändå. Vaknade med ångest som släppte för stunden efter möte med KBT terapeuten. Nu snart på jobbet igen och ångesten ligger där precis under ytan. Tryck i bröstet. Nära tårar men måste kämpa och hålla dem borta så jag inte brakar totalt nu.

    Hej. Svarade förut men det fastnade i väntan på moderatorns godkännande. Ville bara säga att KBT är bra, nu har du ju varit där. Bra gjort😊 hoppas det kändes bra🙂

    Trådstartaren

    Ja, det kändes bra men hoppas på fler behandlingar än dessa 5 jag ska få. Sitter nu på jobbet och tvingar i mig mat, har inte riktigt börjat än. Stor covidoro och kaos på avdelningen. Tänkte försöka att boka möte med chefen och flagga för mina stressymtom och denna ohållbara arbetsmiljö.

    Hej. Bra om du pratar med chefen det finns ju även samtalsstöd via företagshälsovården om det inte är det du redan har.

    Kram

    Hej undrar hur det går för dig?

     

    Trådstartaren

    Jadu, hur det går. Jag känner mig helt bakfull och ångesten mot en slags likgiltighet. Det fanns ingen lucka för samtal med chefen igår dessvärre. Två arbetsdagar till sen vila. Försöker att hitta lösningar, ex titta efter andra jobb men hoppas jag inte kraschar helt innan jag kommer loss från detta. 

    Trådstartaren

    Ångesten har övergått ska det stå.

    Känner igen det där med ångesten och att kämpa på, är verkligen inte lätt. Det låter som att du försöker ta hjälp vilket är jättebra. Vill också tipsa om en tråd här på forumet som ligger under kategorin ”Må piss” och tråden heter till alla oavsett. Där finns det många kloka som lyssnar och stöttar.

     

    Kram

    Trådstartaren

    Känner igen det där med ångesten och att kämpa på, är verkligen inte lätt. Det låter som att du försöker ta hjälp vilket är jättebra. Vill också tipsa om en tråd här på forumet som ligger under kategorin ”Må piss” och tråden heter till alla oavsett. Där finns det många kloka som lyssnar och stöttar. Kram

     

    Tack så mycket, ska kika på den tråden. Kram.

    Tror du att ditt största problem är just din arbetssituation? Att det är det som gör att allt annat bubblar upp till ytan? Du skrev även att det tog fart på hösten igen, är du drabbad av höstdepression, något som brukar återkomma just den årstiden? Är ju inget ovanligt, drabbar väldigt många, men ens arbetssituation är väldigt viktigt för både det fysiska och psykiska välmåendet. Funkar inte det, funkar ingenting. 💕

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 16 totalt)
15

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.