jag vet inte vad jag ska göra. jag har i flera år kämpat med mental ohälsa. redan som 13-åring utvecklade jag ett självskadebeteende och året efter det en ätstörning. jag orkar inte kämpa för att överleva varje dag längre. jag har inte skurit mig på 7 månader och är fysiskt återställd från min ätstörning men jag håller på att dö inombords. min pojkvän är det enda jag lever för. han är min enda lycka i livet och det som gör att jag vill fortsätta kämpa. men dagarna utan honom är långa och svåra. det tar på mig. jag vill inte göra honom orolig men jag är inte säker på hur mycket längre jag kommer klara detta. saker blir inte bättre. jag har stått i kö för utredning för könsdysfori och autism i över ett år och får inga tecken på att det går framåt. jag känner mig vilse och uppgiven. de mörka tankarna tar över nu på natten när jag känner mig som ensammast. hjälp mig
12 juli 2023 kl. 22:26
rop på hjälp
-
-
Åh vännen,
vet du varför du mår dåligt?
att prata om hur man känner är jätteviktigt har du nån du kan prata med? Psykolog eller vänner ..familj?
får du nån antidepressiv medicin?
det låter som du har nån form av depression.. då är det svårt att se det vackra i livet. Har själv depression. Blev deprimerad som 13 åring och det var obehandlat länge länge .
är det nåt som hänt i barndomen som gör att du mår dåligt? Tex mobbning , föräldrarna bråkar eller nåt helt annat ?
det kan vara bra att komma till roten av problemet. Du kan skriva ner i tex ett skrivblock hur du känner om du inte har nån att prata med..
Vad bra att du har en pojkvän en glädje i livet!
jag vet hur det är att hamna i mörka tankar…men tänk på att du är värdefull! Och att du behövs ! Kram -
Avregistrerad användare skrev:
Åh vännen, vet du varför du mår dåligt? att prata om hur man känner är jätteviktigt har du nån du kan prata med? Psykolog eller vänner ..familj? får du nån antidepressiv medicin? det låter som du har nån form av depression.. då är det svårt att se det vackra i livet. Har själv depression. Blev deprimerad som 13 åring och det var obehandlat länge länge . är det nåt som hänt i barndomen som gör att du mår dåligt? Tex mobbning , föräldrarna bråkar eller nåt helt annat ? det kan vara bra att komma till roten av problemet. Du kan skriva ner i tex ett skrivblock hur du känner om du inte har nån att prata med.. Vad bra att du har en pojkvän en glädje i livet! jag vet hur det är att hamna i mörka tankar…men tänk på att du är värdefull! Och att du behövs ! Kramtack för ditt svar! jag går till bup ungefär en gång i månaden men jag har svårt att öppna upp till min psykolog och berätta hur jag faktiskt mår. jag pratar mycket om hur jag mår med min pojkvän men jag vill inte oroa honom och berättar inte det värsta. jag går inte på antidepressiva eller något sånt. jag har definitivt varit deprimerad i flera år men aldrig riktigt orkat ta tag i det. jag blev mobbad som liten och det har påverkat mig mycket. mina föräldrar skildes även när jag var 4 år och min pappa bråkar hela tiden med sin nya fru. det finns mycket som spelar in på mitt mående och jag ska försöka använda mig av tipset du gav och skriva ner allt och se om det hjälper. tack så mycket för att du tog dig tiden att svara mig. jag behövde verkligen detta just nu, tack <3
-
om det är så att du har autism är du förmodligen annorlunda än andra. Jag tycker du bör berätta hur du känner för din pojkvän så han iallafall får chansen att veta. Jag tror inte han vill förlora dig och är heller orolig än att se dig död. En grej jag men autism ej fattade först var att livskraft är kärlek. vi behöver många som vi älskar i livet, Du nämde ej din familj är det mycket bråk hemma och så? hur gamal är du? om du bor hemma och är under 21 rekommenderar jag stark att gå till ungdomsmottagningen och prata med någon som känns trygg som du litar på. detta hjälper jätte mycket. Försök ha sysselsättning och skaffa nya vänner gå till de du älskar följ kärleken.
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.