Det låter som att du har det väldigt tufft just nu. Att tänka på döden som en utväg är nog hjärnan som letar nödutgångar när den får panik över tillvaron. Det är inte ovanligt.
Men att ta sitt liv är inte en utväg. Du behövs här, i livet. Du tror att andra får det bättre utan dig, det är depressionen som ljuger för dig. Den har fel. Som efterlevande vet jag att vi som finns kvar inte får det bättre, det är förjävligt rent ut sagt att vara kvar och inte kunnat hjälpa den man tyckte om. Det förändrar hela ens liv. Så lyssna inte på depressionen, den ljuger. Du behövs här, dina kära vill hellre höra sanningen och hjälpa dig hundra gånger om.
Snälla du, vänd på varje sten, försök allt, var öppen och ärlig, kriga för livet och ge inte upp. Säg som det är, sök hjälp, ta hjälp. Det kommer inte kännas så här för evigt. Du måste stanna kvar.
