Orkar inte mer

Tro mig. Jag har försökt. Men senaste nio åren har varit en stor uppförsbacke och nu är jag helt slut. Min livsituation har tappat allt fäste för allt vad trygghet heter o jag könner jag bara flyter omkring bland kaos, sorg och press. Jag tycker det är en ständig kamp att ens finnas och känner mig ensam. Har ägnat så mycket åt att försöka få till en relation men varje gång har det slutat med att jag tvingas gå vidare lottlös. O nu har mina föräldrar blivit sjuka också. O för nån vecka blev det ännu värre. Jag orkar inte längre.

Jag kontaktade vårdcentralen och förklarade jag inte ville leva och de skickade mig vidare till psykiatrin som nekade mig hjälp hos dem utan förklaring. De tyckte jag skulle kontakta rehab så gjorde det men de ville inte hjälpa mig eftersom jag inte varit sjukskriven. Så fick gå därifrån med en ask tabletter och en klapp på axeln. ”Du är ung – du ska va glad”.

Well det är jag inte… o jag känner jag gjort allt. Allt. Men ändå får jag ingen hjälp. O jag orkar inte längre.

Sjukvården idag….Hur gammal e du?

Ja, tom de på vårdcentralen tyckte detta var skit… vem ska hjälpa en om inte ens de kan det? Jag är 41.

när man söker hjälp på det sättet som jag ändå gjorde könner ju jag att jag är  helt vördelös. En könsla de bara ökar på genom att vägra ta en på allvar.

[Olive Kuloka]

Kan du inte få tid hos en psykolog på vårdcentralen? Du skriver att du har sorg, det kan hjälpa att prata med någon. Kyrkan brukar ha sorggrupper också, om det handlar om att du förlorat någon anhörig? Om du fått antidepressiva, ge dem en chans, det viktiga är att du inte ger upp! Annars kanske du behöver gå till psykakuten och uttrycka tydligare att du måste få hjälp! Gör inget dumt bara! Naturligtvis är du inte värdelös! Hoppas det vänder till det bättre snart för dig!

 

 

Ja jag vet hur det är när man inte blir tagen på allvar….

Olive Kuloka skrev:

Kan du inte få tid hos en psykolog på vårdcentralen? Du skriver att du har sorg, det kan hjälpa att prata med någon. Kyrkan brukar ha sorggrupper också, om det handlar om att du förlorat någon anhörig? Om du fått antidepressiva, ge dem en chans, det viktiga är att du inte ger upp! Annars kanske du behöver gå till psykakuten och uttrycka tydligare att du måste få hjälp! Gör inget dumt bara! Naturligtvis är du inte värdelös! Hoppas det vänder till det bättre snart för dig!

Tack, nej de har ingen psykolog där… de hänvisade till rehab (som också sa nej utan att ha träffat mig) Har bara träffat sjuksköterska och läkare på VC (som skickade remiss) men det rann ut i sanden…

Ja det är för mycket som händer på en gång och jag har verkligen verkligen försökt. Istället för att sjukskriva mig bytte jag jobb t.ex. (och hoppades det skulle bli bättre). Och därför har jag heller inte vågat ta antidepp eftersom man ofta blir sämre i uppstarten där…

tack för dina värmande ord… jag vet inte riktigt vad jag ska göra..vet bara att min mesta tid just nu går åt att tänka på det jag skrev…att jag inte orkar och helst bara vill avsluta detta.

[Olive Kuloka]

Märkligt att det får gå till så, men i en situation som din behöver man nog vara sjukskriven och börja med antidepressiva för att kunna ta sig ur en ond cirkel. Ingen bra idé att köra slut på sig själv fullständigt, har gjort det själv tidigare och det är inget jag rekommenderar. Alla blir ju inte sämre i början av antidepp heller, men om, så är man ju medveten om att det är övergående och får vara snäll mot sig under tiden. Var rädd om dig!