Sitter dag in dag ut instängd på mitt rum. Alla undrar vart jag har tagit vägen, jag har gått från att vara den mest sociala till den som inte ens kollar på telefonen längre när någon skriver. Träffar väldigt sällan någon alls.. bor hemma hos mamma (är 18 år) jag pratar aldrig om hur jag mår.. jag är så förvirrad och ledsen, rädd för mig själv och hur jag helt plötsligt bara släppte allting.. Jag vet inte hur jag ska göra nånting längre, ingen livslust och vet inte hur länge till jag orkar. Tänker på hur jag ska ta livet av mig
Vi hör dig. Du måste ha haft det otroligt jobbigt som tänker så bestämt på att ta ditt liv. Trots det skriver du här på forumet, som ju är ett stödforum. Ibland kan det kännas som man inte orkar leva, men om livet var på ett annat sätt, så skulle man kanske det. Hur skulle DU önska att livet var?
Vi önskar att du testar att ta emot hjälp. Låt oss ge dig ett samtal. Ring eller chatta in till oss på 90101 eller http://chat.mind.se/ Du är anonym och det samtalet är bara för dig.
Som du sett i användarvillkoren vill vi inte att den här typen av dialog görs öppet här, både för din och andras skull, eftersom allvaret i det du berättar är stort och kan väcka starka känslor för andra. Vi har en specialiserad del av vår verksamhet just för den som har självmordstankar och där pratar du direkt med en specialutbildad volontär. Du har börjat här och låt det vara utgångspunkten. Kontakta oss och berätta precis det här. Självmordstankar är extremt vanligt när man mår dåligt. Det behöver inte vara farligt, men det kan vara farligt att inte berätta om dem. Ring eller chatta direkt men oss. Det kan knappast bli värre. Eller kontakta akutpsykvården, om det är lättare för dig. Ge lite tid för något annat att hända. Du har ett val. Att besluta dig för att leva kan du göra om och om igen, men beslutar du dig att dö finns ingen återvändo. Döden är oåterkallelig. Hör av dig. Välkommen!
-
Detta svar redigerades för 6 år sedan av en moderator.
