Hem > Forum > Depression > Orkar inte mer.

Orkar inte mer.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag är en person som utåt sett ser ut att ha mitt liv under kontroll, en plan och en ljus framtid. Det är också så jag vill att de ska se ut. Inte för de allra närmsta, de vet. Men för jobbet och kanske konstigt nog(?) min familj så vill jag att de ska se perfekt ut. Jag vet inte om det är ovanligt men jag slutade dela med mig av min psykiska ohälsa för min familj när jag var runt 16 år. Första gången min mamma hjälpte mig söka hjälp var jag runt 14 år. Jag fick en super dålig respons från både  vården och min familj så efter det förblev jag tyst. Inom familjen ses jag som den starka, de lugna som har kontroll på allt. Familjens duktigaste medlem. Så är inte fallet. Jag lider av allt från ångest, självskadebeteende till självmordstankar. Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag kunnat dölja det så bra.

    Har ni någonsin mått så dåligt att de gör fysiskt ont inom er? Det gör så ont att jag måste lägga mig i fosterställning i sängen och vänta ut det värsta. Jag har både partner och vänner som finns för mig 24/7. De har kämpat bredvid min sida i flera år. Ändå börjar jag känna att det är dags att ge upp. Det är som att mina ord inte räcker till för att någon ska ta de på allvar. Jag vet inte längre om jag vill ha hjälp, att berätta för min familj är uteslutet. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag kan inte längre se en väg ut….

    Jag har flera i min närhet som inte heller mår bra. Jag är den som tar de till psykakuten, ser till att de får hjälp och lämnar sen, tackar den som tagit emot oss med ett leende och går hem. Ingen vet om hur illa de verkligen är då jag inte vågar säga. Jag försöker berätta men få skuld halvvägs och tar tillbaka, lättar upp och får de att känna sig trygga. Jag vet att de inte är deras ansvar. Varken partner eller vänner ska behöva rädda mig. Men jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Allt gör för ont. Kanske de vore lättast om jag bara försvann.

    Nu är ju detta en ganska gammal tråd men tänkte ändå försöka mig på ett svar. Jag känner definitivt igen att man mår så dåligt att det gör fysiskt ont. Hade en otroligt dålig period nyligen och sökte hjälp, har fått medicin och väntar på att hitta någon psykolog med tid som tar remiss från VC. Mår fortfarande dåligt men ändå lite bättre. Rekommenderar dig att söka professionell hjälp om du inte redan har det. T.ex. antidepp är ingen mirakelmedicin men minsta lilla förbättring är värt väldigt mycket framförallt när suicidala tankar blir mer framträdande. Och vården är ju som du vet sekretessbelagd, döljer mina problem för familj och kollegor också. Nära vänner är en bra hjälp men rekommenderar dig att söka vård.

    Det är alltid värt att fortsätta leva. När jag har mina sämsta perioder brukar jag, även om det ibland är svårt, försöka övertala mig själv att ett liv av att må såhär är bättre än inget liv. Det bara måste va så. Det brukar fungera mot dom värsta självmordstankarna. Hoppas verkligen att du hittar någon hjälp, eller redan har hittat, och att du hittar någon ljusglimt i tillvaron som får dig att vilja fortsätta leva. Det är INTE bättre om du bara försvinner, även om jag vet att det känns så ibland. Känner igen mig väldigt mycket i ditt inlägg.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.