Idag har det gått 6 månader.
6 hela jävla månader utan mamma.
Det är helt sjukt.
Hur är det ens rimligt???
Jag fattar inte.
Det finns inte i mitt huvud. Allt är så konstigt. Jag fattar inte. Det är obegripligt.
Kan du inte ringa mig? Jag har så mycket att berätta och så mycket att fråga. Jag behöver dig.
Jag behöver krama dig.
Fan vad detta är hemskt. Jag fattar ingenting. När kommer du hem?!
Kan inte vänta mycket länge till! Klarar mig för fan inte utan dig!
Jag behöver hjälp
Vet inte hur jag ska leva utan dig.
Om jag skulle dö så finns det två saker som kan hända.
1: jag får träffa dig igen och vara med dig
2: all ångest och längtan försvinner.
Båda två alternativen låter bra i mina öron.
Men fan vad jag hatar mig själv för det.
Vet inte vad jag ska göra längre.