Hem > Forum > Depression > orkar inte längre

orkar inte längre

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • jag är 16 och har inprincip mått dåligt sen jag var 12.

     

    Tror det började ofta då min pappa pratade ner mot mig när jag var liten påväg hem från hockey träningen för jag presterade dåligt på träningarna. efter brukade gå in på toaletten och be till gud att bara döda mig. så har det kännts i nu 4 år. tillskillnad så har jag börjat skära mig på låret för jag tycker det hjälper och ksk för jag hoppas att mina kompisar ska se det och säga till någon för jag vågar inte ta hjälp då jag är en kille och jag är rädd för vad mina föreldrar kompisar och andra skulle tycka. jag har slutat göra saker med mina vänner efter skolan och istället så går jag hem sover. sen vacknar jag äter tidigare än min familj för jag vill inte träffa dom och jag skyller på att jag behöver anpassa min ätnings tid efter gymmet. efter det brukar jag gymma och sen när jag kommer hem och klockan är typ 01 så brukar jag få självmordstankar. det är har varit några gånger då jag varit nära på att göra det

    1. jag var hemma själv då min bror åkte skidor och föräldrarna var utomlands så gick jag ner till tågrälsen som går igenom min stad och la mig brevid spåren och jag var väldigt nära på att ställa mig framför ett tåg och bara blunda.

    2. hemma själv igen och så hade jag tagit fram sprit och druckit för mycket och igen började må väldigt dåligt. så jag började rota runder i medicin skåpet efter vad jag trrodde var min brors smärtstillande. jag tog fram dem och tyrckte ut några och svalde dem, senare så somnade jag i 14 timmar

     

    det var nyår senaste gången och jag vet inte hur mycket av det jag orkar längre jag önskar bara att jag inte hade fötts. jag önskar att någon skulle bara tagit min plats. jag önskar att jag skulle ha en vilja att leva men jag har inget att leva för. jag vet inte hur mycket längra jag orkar att stå ut med detta. jag funderar ofta att köpa något och bara överdosa och dö på ett fridfullt sätt.

     

    förlåt för det är en sån röra för jag sitter och skriver detta gråtandes

    Hej Yellow Haryka,

    Bra att du skriver här!

    Jag blir väldigt orolig för dig <3 Förstår att det kan vara läskigt att be om hjälp och att tankarna snurrar vad andra ska säga om det. Samtidigt är det viktigare att du får hjälp att må bättre. Tror hundra procent att de i omgivningen vill få reda på hur du mår just nu. Kan det vara ett alternativ att gå till skolsköterskan och börja där öppna upp om hur du mår?

    Du är värdefull och viktig!

    Är 17. Tog massa tabletter utomhus ensam här i mars när jag var 16, ambulans in t akuten, skolkuratorn ringde 112, och 112 ringde upp mig, blev barnmedicinavdelningen 30h efter det. Mådde enormt illa å kräktes konstant. Det är inte värt det. Fick en del hjälp och stöd första veckan efter det. Nu är allt som innan, men kaos med soc och bup och skolan, flera orosanmälningar och höjning av antidepressiva (som jag fick av skolläkaren först). Ingen lyssnar på mig nu, hamnade mellan stolarna. Men har världens bästa skolkurator och personal på skolan. De lyssnar och finns där!

    Så snälla fina du. Be om hjälp innan du gör något! Gå till skolsköterskan eller kanske skolkuratorn och prata. De brukar ha tlf nummer utanför sina rum eller på hemsidan till skolan, skicka ett sms och fråga om de har tid en stund, då går du dit på avtalad tid, personen frågar kanske hur du mår eller vad du behover hjälp med. Då berättar du som det är. Att du mår dåligt och inte klarar av att bästa på allt själv nåmer.
    Ibland får man en bitter***** som skolkurator/sköterska men ibland, ibland får man en enormt fin och underbar människa som finns där och lyssnar!!❤️❤️

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.