Hem > Forum > Depression > Orkar inte att leva

Orkar inte att leva

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Vad ska jag göra för att hitta lite livsglädje?? Är nästan 15 år och jag har mått såhär sen jag var 9. I 6 år har jag velat dö. Ingen eller inget har hjälpt mig och efter hur många psykologer, psyken, kuratorer, mediciner och vänner som helst sitter jag fortfarande här, lika självmordsbenägen som innan. Men ja vet ibland inte varför jag vill dö. Jag har ju en familj, några få vänner som gillar mej, tak över huvudet och en säng att sova och gråta i. Men jag orkar inte stress av skolan och jag har gett upp på allt. Det är tungt att gå upp varje morgon och sover inte mycket. Men det går i vågor. För en vecka sen mådde jag bra, men skolan tar kål på mig. För 11 månader sedan var jag inlagd på BUP ungdomspsyk, jag lovade mamma att aldrig skära upp mina handleder som jag gjort sen jag var 10, men igår bröt jag löftet, inte ens ett år klarade jag, misslyckande. Det finns nog en del som bryr sig om mig, men ingen fattar. Jag vill inte leva såhär, då kan jag lika gärna dö. I 6 år har jag dagligen tänkt på att ta mitt liv, tappat räkningen på hur många gånger jag har försökt. Jag kan inte berätta för någon för då skickas jag antagligen tbx t BUP, o d får inte ske för d är den vidrigaste platsen som finns. Då hade jag en djup depression, när jag var inlagd, och jag tror aldrig att den riktigt gick över. Vad ska jag göra för att finna glädje i livet? Vad ska jag göra för att fortsätta kämpa och inte ta mitt liv här o nu. Och säg inte ”gör sånt du tycker är kul” snälla, för jag tycker inget är kul.
    Snälla hjälp, klarar inte mer

    Avatar

    Hej,

    Så bra att du skriver i Mind.

    Låter som att du har det väldigt tungt. Förstår i det du skriver att du mött flera olika personer inom sjukvården, skola och inom vården utan att känna tillräckligt med stöd. Jag förstår också i din text att du upplever ett stort misslyckande framförallt gentemot din mamma. Du söker också svar på varför du har dina tankar.

    Du vill såklart inte må som du gör.
    Du gör ditt bästa för att göra ” rätt och riktigt” framförallt till de du älskar och jag kan bara ana hur du upplever din tillvaro.

    Du är 14/15 år och det är vi vuxna som ansvarar för dig. Har du, förutom din mamma någon i din omgivning som kan hjälpa dig och din mamma att få stöd i din vardag? Någon kontakt i din vardag som du har förtroende för och som kan hjälpa dig med känslor, planering av skolarbetet och vardagliga sysslor på en lagom nivå som kan hjälpa dig att successivt må bättre?

    Kram på dig 💕

     

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.