Hej fina du <3 Förstår precis hur du känner tror jag. Ingen vill leva i förljugenhet frivilligt och låtsas att problemen inte existerar. Är det så att du blivit väldigt nedtryckt och därför inte kan lufta det här hos andra utan att bli skuldbelagd igen? Ibland kan det också vara så att man går runt med en föreställning om att man ska motivera sig själv genom mantran om att “allting kommer bli bra” men så känns det förljuget också när det inte speglar verkligheten och om man tänkt så i typ hela sitt liv redan?
Vet inte om du vill ha några praktiska tips men jag skriver ett och så kan du bestämma själv om du har hjälp av det eller inte. När jag känt att jag stått stilla och mått dåligt av det, som att livet är på paus, då har jag anmält mig i volontärarbete på volontärbyrån. Det har gett mig starka känslor av framåtrörelse när jag varit arbetslös. Det är också som att det inte längre är arbetsgivare som har makt över min arbetssituation utan då är det mer man själv som sitter vid rodret. Det kan kanske vara ett första steg i detta fram till du hittar jobb eller kommer in på en utbildning som du önskar inträffar?
Jag tänker på dig och hejar på dig. Här på forumet försöker vi iaf ta hand om varandra <3
