Hej hörni…
Jag känner att jag just nu inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Varit deprimerad sedan 14 års åldern (är 21 idag) och i läkarintyget står recidiverande depression. Har fått kämpa mig genom allt vad utbildning heter men när jag, friskförklarad, började på universitet i höstas tog det ca 2 månader innan jag “stressat sönder” mig igen och då fick en depressiv episod med utmattningssymptom to top it off. Jag har kontakt med vården och har flyttat hem till mina föräldrar under sjukperioden då jag inte klarar mig ensam (orkar inte handla, laga mat, städa, duscha… vi är på nivån att borsta tänderna är ett mirakel). Problemet är att inget riktigt hjälper, samtal med den terapeuten jag går hos nu har hjälpt, men det tog ca 2 år innan jag mådde bättre, och efter 2 månader i normal arbetsmiljö var jag tillbaka på start. Har prövat 7 antidepp och en antiepileptika (som stämningsstabiliserande) vilka inte har funkat. Nu har jag Lergigan vid behov mot vardagsångest och Sobril om panikattackerna slår till (jag är medveten om riskerna, tar den max en gång i veckan), men båda de är mer symptomlindring än behandling. Värt att nämna är att jag blivit erbjuden TMS behandling men tackat nej då jag är livrädd för så “direkta” behandlingar (gäller även ECT).
Så basically… nån som har tips och råd? Jag vet inte vad jag ska göra riktigt längre, vet inte om jag orkar en till jättelångsam återhämtning för att sedan veta att jag kanske (troligtvis) kommer krascha igen då min återfallsrisk är rätt hög efter en sådär tre-fyra episoder…
Ps. Innan nån frågar, ja jag har självmordstankar, ja jag har skadat mig själv förr men det är inget alarmerande just nu. Jag orkar liksom inte göra nåt försök eller städa upp om jag skadar mig så därav låter jag bli. Ds.
