Hem > Forum > Depression > Nedtrappning och ett helvete

Nedtrappning och ett helvete

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag har gått på antidepressiva i över 10 år ..försökt sluta några gånger men det har gått åt hel***e . Sista gången var det riktigt svart och har inte vågat efter det. Nu så märker jag att jag bara höjer medicineringen hela tiden… går inte att hålla på så… har haft venlafaxin 300 mg. Nu är jag nere på hälften och mår riktigt dåligt… förstå gången på länge jag verkligen inte vill vara med längre… min sambo och mina barn blir lidande av detta..känner mig totalt värdelös. Man vill vara en bra sambo och en bra pappa… men så är allt bara shit! Ska man gå så här resten av live

    Har du provat el behandling ?

     

    Varför sluta egentligen? Inte illa menat från min sida. Jag har drabbats av utmattningsdepression för snart tre år sen. Det utlöstes av dålig arbetsmiljö och det som rann över var min makes stroke… vilket tog dom två dygn att upptäcka! Han blev hemskickad med kristallsjukan! 16 år tidigare hade han en hjärnblödning, då var våran son inte två år fyllda. Många bäckar små, mycket obearbetat för mig, sen rann bägaren över.

    Jag har nu provat flera mediciner av olika typer, senast Cymbalta, som jag blev helt avtrubbad av. Nu har jag, liksom dig, 300mg venlafaxin och jag har faktiskt mått BRA, många dagar. Verkar fått rätt, äntligen!

    En tanke, varför försöka sluta om du har mått ok? Gilla läget, trappa inte ner för fort. Men mår du ok, du fungerar i vardagen med familjen och allt, så låt det vara så. Familj och ditt måeende är viktigast, även om det innebär medicinsk hjälp, bara man inte blir avtrubbad som bl a jag blev av Cymbaltan. En liten tanke till dig iaf…

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.