Hem > Forum > Depression > När ska jag må bra?
När ska jag må bra?
-
Jag är en tjej på 32 år. Har lidit av ”psykisk ohälsa” mer eller mindre sedan gymnasiet typ.
Främst ångest och depression. Även social fobi till viss del. Är så trött på mitt mående. Jag har en fasad utåt som jag känner att jag måste upprätthålla vilket gör att de flesta i min omgivning inte vet något alls. Men också som lett till att jag isolerat mig från många.
Jag har ett helt ok jobb, bor du hus med en jättefin sambo och katt, sen en mamma och syster med barn som jag älskar.
Jag ställer mig frågan så många gånger, vad jag har för anledning till att må som jag gör. Har varit i kontakt med åtskilliga terapeuter men har inte hjälpt mig utan mer blivit att det runnit ut i sanden för de inte verkar veta hur de ska hjälpa mig.
Har en delvis otrygg uppväxt med en pappa som missbrukade.
Eftersom jag ändå har ett ”fungerande liv” känns det som jag inte blir tagen på allvar och vet inte vart jag ska vända mig. Men inombords skriker jag..
Kanske finns det någon som känner igen sig?
Avregistrerad användareJag känner igen mig. Att få hjälp inom vården är inte enkelt och jag upplever precis som du att det rinner ut i sanden. Har du lyssnat på någon podd? Johannes Hansen har en bra. Gillar du att träna? Du skriver att du har ett ok jobb, läsa en kurs som du är intresserad av?
jag känner igen mig. jag har också pratat med terapeuter. men det känns som något är fel. är det verkligen oss det skulle vara något fel på?
psykisk ohälsa och depression känns som fel beskrivning på mig iallafall.
man måste ge sig in i leken och tävla och ständigt imponera på andra för att få mer makt och status.
jag tänker alltid på tjuren ferdinand när jag dagligen ser det vidriga beteendet på jobb. jag hatar tävlandet. skulle jag vara sjuk för det?
kan man inte bara få slappa utan att riskera att bli en paria?
om du plötsligt hade fått super kraften att osynligt kunna ta över någon annans kropp. När som helst på vem som helst. vad hade du gjort annorlunda mot vad du gör nu?Och vad hindrar dig från att göra det nu?
Purple Riroma TrådstartarenJag känner igen mig. Att få hjälp inom vården är inte enkelt och jag upplever precis som du att det rinner ut i sanden. Har du lyssnat på någon podd? Johannes Hansen har en bra. Gillar du att träna? Du skriver att du har ett ok jobb, läsa en kurs som du är intresserad av?
Tack för din inputs! Jag har själv försökt ta olika initiativ till aktiviteter tex som jag mår bra av. Men det funkar inte i längden. Tror inte jag kan på egen hand..
Purple Riroma Trådstartarenjag känner igen mig. jag har också pratat med terapeuter. men det känns som något är fel. är det verkligen oss det skulle vara något fel på? psykisk ohälsa och depression känns som fel beskrivning på mig iallafall. man måste ge sig in i leken och tävla och ständigt imponera på andra för att få mer makt och status. jag tänker alltid på tjuren ferdinand när jag dagligen ser det vidriga beteendet på jobb. jag hatar tävlandet. skulle jag vara sjuk för det? kan man inte bara få slappa utan att riskera att bli en paria? om du plötsligt hade fått super kraften att osynligt kunna ta över någon annans kropp. När som helst på vem som helst. vad hade du gjort annorlunda mot vad du gör nu? Och vad hindrar dig från att göra det nu?
jag känner igen mig. jag har också pratat med terapeuter. men det känns som något är fel. är det verkligen oss det skulle vara något fel på? psykisk ohälsa och depression känns som fel beskrivning på mig iallafall. man måste ge sig in i leken och tävla och ständigt imponera på andra för att få mer makt och status. jag tänker alltid på tjuren ferdinand när jag dagligen ser det vidriga beteendet på jobb. jag hatar tävlandet. skulle jag vara sjuk för det? kan man inte bara få slappa utan att riskera att bli en paria? om du plötsligt hade fått super kraften att osynligt kunna ta över någon annans kropp. När som helst på vem som helst. vad hade du gjort annorlunda mot vad du gör nu? Och vad hindrar dig från att göra det nu?
Exakt. Min högsta önskan är egentligen bara att ”må bra” och vara tillfreds med mitt liv utan att känna behov av att fly iväg från mig själv och mitt inre. Och sluta bry mig så mkt vad andra tycker. Sluta känna sån enorm press hela tiden som du beskriver, fast samtidigt är jag ingen ”perfektionist” som måste vara bäst heller. Är ändå en ganska avslappnad person där. Jag är själv väldigt kluven med varför jag känner som jag gör, och det känns som det leder till svårigheter för vården att hjälpa mig. Men är det inte psykologer som ska hjälpa till där? Vi kan väl inte förväntas ha alla svaren, då skulle vi väl inte ha behovet att söka hjälp överhuvudtaget.
Alla kan inte känna sig lyckliga och tillfreds i livet trots att man utåt sett har uppnått det som de flesta människor förknippar med ett lyckligt och framgångsrikt liv. Bilden av vad ett lyckligt och värdefullt liv är är helt individuellt. Människor tenderar att betrakta andra som lyckliga när deras liv utåt sett har de ingredienserna som de själva anser är förutsättningarna till just lyckan. Däremot, hur individen upplever sitt eget liv är en helt annan historia. Vad andra värdesätter, tycker, tänker och känner med störst sannolikhet skiller sig från vad vi värdesätter, tycker, tänker och känner. Värderingar, prioriteringar, syfte och mål är något personligt och förändras och utvecklas ständigt genom liv, i allas liv, dock på olika sätt och olika takter. Liksom barnet, som mognar fortare än sina kompisar och inte längre finner glädje i sina gamla leksaker eller lekar, medan de andra barnen som är på en lägre mognadsnivå inte kan förstå hur man inte längre kan finna glädje i leksakerna och lekarna.
Liksom barnen i exemplet ovan är människorna också, fast inte med leksaker eller lekar, utan med själva livet. Medan vissa finner lycka och är nöjda med att leva (eller låta livet ta dem dit “det” vill) livet som det är så längtar andra efter något mer, något djupare, något som kan kännas äkta, något som uppfyller en med en känsla av syfte och mening. Du tillhör troligtvis den andra kategorin. Om så är fallet så kan texten nedan förhoppningsvis får dig att reflektera över det:
En resa. Vart? Du vet inte. Vem reser? Du reser. Vem är du? Du vet inte.
Vart är beroende av vem. Hur kan man svara på “vart frågan” utan att först svara på “vem frågan”?
Ett liv är som en resa. Vi landar i detta liv då vi födds, liksom vi landar i ett nytt land som vi besöker. Under en begränsad tid kan vi resa vidare i olika riktningar, besöka platser, upptäcka saker, träffa andra människor, utveckla och utvecklas. En dag dör våran kropp och då är denna resa slut och vi måste återvända hem. Avgång från den fysiska världen med destination den andliga världen reser vi återigen (ty, denna resa är varken den första eller den sista) dit vi ursprungligen kommer ifrån. Anden är alltså ett resande väsen som vid varje resa (växelvis i den fysiska och andliga världen) får nya erfarenheter, utvecklar och införskaffar kunskaper, lär känna sig själv och världen som den bebor. Allt i universum är i konstant rörelse och omvandling, liksom vi själva.Sedan de första filosofierna och världsåskådningar har kopplingen mellan individen och livet varit uppenbar.
“Lär känna dig själv” är ett återkommande budskap. Hur kan man leva ett liv som känns värt att leva utan att först veta vem som leva skall?Mänskligheten har gått vilse. Vandrande i mörkret utan att varken veta vem vi är och vart vi är på väg.
Vi strävar efter att uppnå olika mål i livet som oftast kan förklaras med verbet “att ha” och inte “att vara”.
Vi definierar till och med oss själva med vad vi har. Jag har ett jobb, ett hus, en familj, en hund osv.. Vi har förväxlat att vad vi har är endast en liten del av något som vi förvaltar och/eller deltar under en begränsad tid.
Vad vi är däremot, det är det enda som på riktigt definierar vår essens och som är oförstörbar och icke påverkad av varken tid eller yttre påverkan. Det är det som definierar vad vi vet, tänker och känner. Vad vi vet, tänker och känner lägger grunden till det livet som vi strävar efter att leva samt hur vi upplever detsamma. Är vi missnöjda med hur vårt livet har blivit?
Är vi olyckliga? Hur kan vi hantera detta missnöje och känsla av vara olycklig? En bra början är att gå till källan och arbeta med att lära känna och förstå sig själv. Bakom masken och fasaden av egot finna och bekanta sig med den riktiga individen som definierar oss själva. I parallell med det bör man försöka få inspiration och kunskaper bland de olika bidragen som otaliga många filosofier, religioner och vetenskaper genom hela historia lämnat/lämnar till oss, så som olika verktyg som vi
kan ha i verktygslådan i vårt försök att förstå och utveckla oss själva, samt att skapa ett liv som känns meningsfullt och lyckligt.Vad som passar 100% en själv är inte möjligt att svara på. Det beror på så många faktorer. Däremot finns det vissa verktyg i denna låda som passar oss alla då vi, trots våra uppenbara olikhter, har också många likheter. Om vi letar bland dessa verktyg kommer vi att finna liksom en röd tråd genom historia där saker så som kärlek, tro, lära känna och arbeta med sig själv, vaka över våra tankar och barmhärtighet förekommer, om inte i samma former, fast med samma kärna. Sådana verktyg som överlevet i tusentals år, förfinats och utvecklats, och även bekräftas allt mer av vetenskapen, hade aldrig kommit så här långt om de inte speglade en del av sanningarna som finns i Universum.
Alla lögner faller en efter en av sig själv vid tidens granskning. Sanningen däremot är och alltid varit sann och kommer alltid att överleva tidens påverka.Min uppmaning till dig är att söka efter svar på dessa frågor och samla in riktig kunskap. Riktiga och beständiga livsförändringar som dessa vi söker kräver en stadig grund som endast kan förvärvas då förnuft förenas med äkta känslor där hjärnan och hjärtat tillfredsställs och harmoniseras. Leta efter den röda tråden genom historien för den finns där. Sök uppriktigt och med ett öppet sinne du skall finna. Du är värd detta. Ta initiativet.
För mig personligen, och tiotal miljoner andra människor i världen, har denna väsentliga kunskap hittats i en filosofi och vetenskap som har forskat och fortsätter att forska kring dessa frågor, nämligen Spiritismen. Om intresse finns hos dig att veta mer om vad Spiritismen har att säga finns det en länk på denna hemsida där en liten bok som heter “Att förstå Spiritismen” i pdf format (30 sidor) kan laddas ner helt gratis. https://www.pavagtillljuset.com/att-forsta-spiritismenEfter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.
Allt gott <3
Spiritism nodali? Den tiden är förbi.
När jag bakat kakor och andra tycker dem är goda mår jag bra.
När andra tycker dem smakar äckligt mår jag dåligt.
Jag vet. Man ska inte bry sig om vad andra tycker. Men det är ju inte så att man kan välja vad man vill känna.
Men om kvaliten på kakorna ständigt ökar på grund av galloperande befolkningsökning som ständigt gör dem där förbannade kakorna godare och finare tack vare sociala medier så blir det till sist fullständigt omöjligt att ens baka muffins utan högskoleutbildning och licens från diverse institut.
Och det är där vi är nu.
Folk intalar sig att om dem bara vinner folks gillande.om dem bara bakar kakor fina nog att imponera på folk så gör man rätt. Och om det är svårt så är det så det är och man kan klara det om man bara kämpar.
Jag säger fack it. Vi gör en pakt istället. Hur fula kakor du än gör. Så säger jag. Oj, det där är dem finaste kakorna jag nånsin skådat. Och du gör det samma för mig.
Att må bra är beroende av att kunna lita på sitt sociala nät. Som det är nu kan vi inte lita på det sociala nätet om vi inte ständigt presterar och imponerar.
Det är vedervärdigt.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.