Hem > Forum > Depression > När ska det här ta slut

När ska det här ta slut

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Hej, jag är en tjej och jag fyller snart 18 år. Jag har haft det väldigt svårt sedan min barndom. Mycket traumatiskt hände då och jag fick aldrig riktigt vara barn. Sedan den tiden har jag mått dåligt konstant. Jag har gått till psykologer sedan jag var 6 år med lite uppehåll. Och nu känner jag mig bara trött på det här. Jag har mått så sjukt dåligt så länge, saker runt om kring mig blir bara värre och värre och det känns som att inget kan vara bra en längre period i mitt liv. Nu när jag har blivit äldre så mår jag inte lika dåligt när dåliga saker händer utan jag känner mest jaha. Jag har hamnat helt fel med vänner. Min familj situation är inte bra alls det enda jag har är min mamma. Jag känner bara att är det såhär livet ska vara för mig? Att jag ska gå runt och ha det jobbigt hela tiden. Ingen miljö passar mig och det enda jag vill är att vara hemma men här är det bara bråk. Kan någon snälla hjälpa mig

    Verkligen tråkigt att höra hur din uppväxt har varit och att allt helt enkelt har blivit fel. Känner själv igen mig så mycket i det du skriver, hade också en väldigt traumatiskt barndom, vilket tär något enormt på en! Hur mår du idag?

    Allt händer av en anledning, och därav vet jag om att du är så enormt stark och livet är precis gjort för dig. Vi vill ha dig levande!! Livet känns just nu inte alls som du planerat, men du kommer dit, låt det bara ta sin tid!

    Jag hjälper dig gärna! Skriv, berätta mer. Jag lyssnar och svarar mer än gärna!

    Kram

    Trådstartaren

    Verkligen tråkigt att höra hur din uppväxt har varit och att allt helt enkelt har blivit fel. Känner själv igen mig så mycket i det du skriver, hade också en väldigt traumatiskt barndom, vilket tär något enormt på en! Hur mår du idag? Allt händer av en anledning, och därav vet jag om att du är så enormt stark och livet är precis gjort för dig. Vi vill ha dig levande!! Livet känns just nu inte alls som du planerat, men du kommer dit, låt det bara ta sin tid! Jag hjälper dig gärna! Skriv, berätta mer. Jag lyssnar och svarar mer än gärna! Kram

     

    Hej! Inte säker att jag gör rätt, tack för att du svarade mig, idag mår jag sådär. Saker fortsätter hända som är jätte jobbiga för min familj. Jag känner mig inte jätte glad och får lite stress eftersom det är sommar och jag borde ha jätte roligt. För mig känns livet bara som något sorligt  och jag har jätte svårt att uppfatta varför jag lever. Jag är inte så religiös så för mig finns ingen självklar mening. Jag försöker tänka att det kommer bli bättre men det blir ju aldrig det. Jag känner också stress för min ålder då jag snart är 18 år och känns som jag inte gjort en enda bra sak eller något som är värt att minnas.
    Tack för du svarade ännu en gång

    kram

    Hej! Jättebra att du svarade!

    Förstår verkligen vad du menar när du känner dig lite stressad eftersom du inte får saker gjort nu i sommar, för jag är på samma plan. Men ska du jobba något i sommar? Jag tycker du bör försöka ha det bästa sommarlovet och endast för din egna skull. Åk och shoppa, till stranden eller något som är avslappnande, så du kommer bort från vardagen lite. Lev din bästa sommar för just dig, oavsett hur dåligt du mår. Det försöker jag göra!

    Det är svårt att uppfatta varför man lever, speciellt när man mår dåligt, eftersom då känns allt meningslöst. Det finns en anledning till att du lever, alla har en mening. Det låter väldigt klyschigt, men din levnad betyder mer än vad du tror för andra. Du lever för att älska, för att bli älskad, sprida glädje och kunskap.

    Jag förstår att det är mycket saker som har hänt under din uppväxt och saker som fortfarande händer som gör att du känner så som du känner. Men du är är bara 18 år, vilket är väldigt ungt, och det är svårt att förvänta sig något storartat. Du som person är minnesvärt. Du som person är något bra, att du fortfarande lever! Trots att man verkligen bara vill ge upp, gör inte det. För DU är minnesvärd!

    Kram!

    När jag var 18 år så kände jag mig varken vuxen eller som ett barn. Jag var vilsen, sökande och ganska olycklig. Jag upplevde att det blev annorlunda när jag fick ett eget hem. Jag fick distans till familjen och jag fick känna att jag kunde nåt. Och jag kom ifrån allt bråk. Jag fick jobb och fick känna att jag var omtyckt och att jag inte var oduglig. Sen har jag kämpat mycket i mitt liv och gör det fortfarande men jag har många fina dagar, veckor, månader och år. Jag har alltid varit noga med att klara mig själv och vara oberoende, på gott och ont. Samtidigt har jag tagit tagit ansvar för allt och alla runtomkring mig utom mig själv. Så mitt råd är kämpa på, skapa dig ett eget liv (det tar tid) och var rädd om dig. Ta hand om dig själv och tänk på att du är värdefull. Se de goda perioderna. Skriv gärna dagbok och skriv upp bra saker som händer dig, även de riktigt små sakerna kan göra skillnad. Hoppas du hittar din väg i livet. Kram!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.