När allt känns mörkt

[Blue Megedi]

Jag är inne i en jobbig period med depression just nu. Tyvärr känner jag inte att jag kan prata med min sambo, inte det att han inte lyssnar men ibland känns det inte som att han förstår mig. Han vill bara att allt ska vara bra och ber mig att tänka positivt men det är svårt när det enda man vill är att krypa in i mörkret.. Någon där ute som känner för att prata?

Blue Megedi skrev:

Jag är inne i en jobbig period med depression just nu. Tyvärr känner jag inte att jag kan prata med min sambo, inte det att han inte lyssnar men ibland känns det inte som att han förstår mig. Han vill bara att allt ska vara bra och ber mig att tänka positivt men det är svårt när det enda man vill är att krypa in i mörkret.. Någon där ute som känner för att prata?

 

Jag har en svår depression o ångest ….känner igen mig i att anhöriga ej förstår ,ingen kan förstå som inte haft det själv….jag kan inte själv förstå för allt känns så mörkt ….Depression o ångest är verkligen hemskt att ha …..

Jag önskar  att jag hade något bra att skriva men jag befinner mig i mörkret själv o det känns så ensamt …

Befinner mig åxå i ett fruktansvärt mörker, och vet inte hur jag ska ta mig ur det 🙁

Fy vad jobbigt du verkar ha det! Tråkigt att inte din sambo orkar hjälpa dig .

Är det något särskilt som har hänt i ditt liv just nu?

[Blue Megedi]

Anonym skrev:

Jag önskar att jag hade något bra att skriva men jag befinner mig i mörkret själv o det känns så ensamt …

 

Jag beklagar verkligen för att du har det jobbigt nu, men ändå en lättnad över att veta att man inte är ensam om att känna sig deprimerad och ha ångest. Jag har gjort en tidigare tråd under depression som heter ” när det känns som att livet sviker en, där berättar jag kort om min resa, om du vill läsa. Men ibland känns det som att man bara vill krypa ihop och hoppas på att man skall vakna upp till något bättre. Ett liv utan ångest, gråt och ensamhet. Hur länge har du mått som du gör nu? Det jobbiga med min depression är att jag inte vet vad det är som startar det eller hur jag kommer ut det… Det bara kommer, tomheten där jag inte känner några känslor, ingen sorg, ingen ilska, ångest eller något ibland utan bara tomt medan allt runt omkring mig fortsätter som ingenting… Vill så gärna bli av med det för är en glad tjej för övrigt…

[Blue Megedi]

Anonym skrev:

Befinner mig åxå i ett fruktansvärt mörker, och vet inte hur jag ska ta mig ur det 🙁

 

Beklagar verkligen, samma här, men pratar gärna här om du vill!

[Blue Megedi]

Anonym skrev:

Fy vad jobbigt du verkar ha det! Tråkigt att inte din sambo orkar hjälpa dig . Är det något särskilt som har hänt i ditt liv just nu?

Jag har varit med om mycket hemskt i mitt liv tidigare som påverkar tror  jag, och min mormor blev väldigt dålig häromdagen och gör inte att depressionen känns lättare förstås…

[Blue Megedi]

Anonym skrev:

Fy vad jobbigt du verkar ha det! Tråkigt att inte din sambo orkar hjälpa dig . Är det något särskilt som har hänt i ditt liv just nu?

Jag har tidigare gjort en tråd i området depression som heter “när det känns som att livet sviker en “där berättar jag lite om min historia, om du vill får du gärna läsa den såklart.

Blue Megedi skrev:

Beklagar verkligen, samma här, men pratar gärna här om du vill!

Startade en tråd för någon dag sedan. Min fru bedrog mig för 5 månader sedan. Ingen fysisk kontakt, via sms,bilder,videos. Flera hundratals meddelanden. Fulla sexakter beskrivna i ord. Vi beslutade oss för att ge oss en andra chans efter ett par rejält turbolenta veckor. Men jag har hamnat i ett så djupt mörker. Utvecklat en fruktansvärd svartsjuka  Jag litar inte det minsta på henne, misstänker henne för precis allt. Hur hon sminkar sig, klädköp, hur hon agerar på sociala medier mm. Detta är något jag absolut inte vill leva med, det får mig att må så fruktansvärt dåligt. Önskar jag kunde lita på hennes ord och handlingar hon ger mig, men det går verkligen inte. Jag har funderat på att lämna henne för jag orkar inte må som jag gör  samtidigt så älskar jag henne så förbannat mycket. Man är helt låst, man kommer inte ur sina tankar, hur mycket man än försöker. Vissa dagar vill jag bara skita i allt och avslutas lidandet 🙁 Min fru börjar tröttna på min nedstämdhet och mina misstankar om allt, vilket jag kan förstå  Måste va jobbigt att ständigt bli analyserad.

Jag mår så dåligt att allt känns meningslöst, inget, absolut inget är roligt längre. Från det att man öppnar ögonen på morgonen tills dess att man stänger dom på kvällen så går man i en ständig oro rädsla, rädslan att uppleva samma svek än en gång. 🙁

 

Blue Megedi skrev:

Jag har varit med om mycket hemskt i mitt liv tidigare som påverkar tror jag, och min mormor blev väldigt dålig häromdagen och gör inte att depressionen känns lättare förstås…

Blue Megedi skrev:

Jag har tidigare gjort en tråd i området depression som heter ”när det känns som att livet sviker en ”där berättar jag lite om min historia, om du vill får du gärna läsa den såklart.

Tack. Jag läste den tråden nu. Du har varit med om riktigt jobbiga saker. Har du pratat med någon psykolog om det du gått igenom?

Anonym skrev:

 

Tack. Jag läste den tråden nu. Du har varit med om riktigt jobbiga saker. Har du pratat med någon psykolog om det du gått igenom?

Ja jag går på samtal, men känner just nu att jag har kört fast helt och att samtalen inte hjälper 🙁