Mörker

Har varit svårt deprimerad i 2 år. Varit inlagd x fler, äter fler tabletter per dag än jag vill tänka på. Efter en period av något så när ok mående så har mörkret börjat att smyga sig på igen. Mina tankar är mer destruktiva, jag skär mig mer och har mer suicid tankar. Jag vet att jag borde åka till psykakuten men jag misstänker att min sambo inte kommer stötta detta. De har med tiden visat sig att han förmodligen inte orkar bry sig om mig mer. Läggs jag in igen så kommer en orosanmälan skickas till socialen och de accepterar han inte, då lämnar han nog mig och han kommer definitivt ta barnen ifrån mig.

Jag vet att jag borde lämna honom men jag är så rädd att förlora barnen samt att jag inte vågar vara själv. Jag straffar mig själv genom att vara kvar i relationen, jag är mycket bra på att straffa mig själv.

Men jag kan också tänka att han behöver få ett bättre liv, ett liv utan mig. Barnen skulle också må bättre utan mig.

Jag har över 100 st sömntabletter hemma så möjligheten finns att bara avsluta allt.

[Green Leguve]

Måste du läggas in då?

Varit i samma situation som din sambo. Jag blev tokig när läkaren sa att det är rutin att skicka en anmälan till soc. Även om jag vet med mig att det inte finns något att anmärka på, så tog det hårt på mig..

Mår du bättre av att vara inlagd eller varför måste du läggas in?

Du kan inte bo hos dina föräldrar eller någon släkting ett tag? Och få annan medicin?

Vill även tillägga att jag vet hur det är när man vill avsluta allt. Då jag även är där själv och varit länge..

[Green Leguve]

Anonym skrev:

Har varit svårt deprimerad i 2 år. Varit inlagd x fler, äter fler tabletter per dag än jag vill tänka på. Efter en period av något så när ok mående så har mörkret börjat att smyga sig på igen. Mina tankar är mer destruktiva, jag skär mig mer och har mer suicid tankar. Jag vet att jag borde åka till psykakuten men jag misstänker att min sambo inte kommer stötta detta. De har med tiden visat sig att han förmodligen inte orkar bry sig om mig mer. Läggs jag in igen så kommer en orosanmälan skickas till socialen och de accepterar han inte, då lämnar han nog mig och han kommer definitivt ta barnen ifrån mig. Jag vet att jag borde lämna honom men jag är så rädd att förlora barnen samt att jag inte vågar vara själv. Jag straffar mig själv genom att vara kvar i relationen, jag är mycket bra på att straffa mig själv. Men jag kan också tänka att han behöver få ett bättre liv, ett liv utan mig. Barnen skulle också må bättre utan mig. Jag har över 100 st sömntabletter hemma så möjligheten finns att bara avsluta allt.

 

Vill även tillägga att jag gick på honom för att han satte mig och barnet i den situationen.. Även om det var jag som ville han skulle läggas in, för jag trodde han skulle bli bra och bli frisk, men det blev han inte. Det var mest en förvaring..

Jag visste inte heller att de skulle skicka en anmälan.

Blue, har läst dina trådar och din situation har berört mig djupt. Hur har du det? Tänker på dig, hoppas att du finns kvar bland oss och att du kan få må bättre snart.