Hem > Forum > Depression > Min resa

Min resa

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Vart ska jag egentligen börja? Har alltid känt mig ensam och övergiven. Blev adopterad vid 4 år och sedan levt i en dysfunktionell familj med alkoholmissbruk. Det märktes väl först vid 12 års åldern dessa problem, man insåg att en normal familj inte ska vara så här. Har väl också fått utstått en del kränkningar och ökennamn till och från pga sin bakgrund. Även blivit mobbad en period under skolgången.

    Under gymnasietiden så ljusna det lite då jag skaffade en flickvän som ingav hopp tills dess hon var otrogen. Det var nog en av de största orsakerna till att de har blivit som de blev. Idag har jag svårt att lita på folk.

    Efter studenten flydde jag från allt. Bröt kontakten med föräldrarna, flyttade till staden och dränkte mig själv i jobb. Sedan gick de över till att ha mängder med sexrelationer. Inget av det ledde till något och jag kände mig bara mer trasig för varje gång. 2017 var de år som blev mitt fall. Jag hade börja missbrukat alkohol i större mängder än tidigare och även börjat ta droger. Sedan våren det året tills idag så har det skett 4-5 försök att ta livet av mig. Hamnar alltid på sjukhus med allt färre närvarande kring mig.

    I dagsläget så har jag flyttat till hemorten pga ekonomiska problem, flykt från droger och alkohol. Trots att jag i baktanken hela tiden bara vill avsluta allt pga av den skit som jag satt mig i, så finns ändå en gnutta hopp. Det är att egentligen få nollställa allt igen. Skulderna som är berg och måendet som är kört i botten.

    Min fråga till er… Hur kommer jag tillbaka? Har sökt olika institutioner som bara lett till att de strulat sig. Problem med utbetalning av sjukpeng, sjukskrivningar och behandlingar. De som ska ”hjälpa” misstror det jag säger pga att jag erkände mitt drogmissbruk. Vart ska jag vända mig? Jag har få vänner kvar av alla jag haft, ingen familj att vända mig till och en släkting som jag har en väldigt ansträngd relation till. Hen har svårt att se in i min situation.

    Ärligt så hoppas jag bara att en jävla lastbil brakar över en. Eller att man stänger ögonen inatt och

     

    Hej . Ett tag sen du skrev, hur mår du nu? Jag vet inte men om du fortfarande lider av missbruk, kanske oavsett, kanske Anonyma Alkoholister kunde vara nåt, och/eller att du söker hjälp från svenska kyrkan för ditt måendes skull. Har en självhjälpsbok jag alltid brukar tipsa om; Att återerövra sitt liv, heter den.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.