Har in princip hela mitt liv haft det väldigt tufft och gått igenom en hel del. Missbrukande bror och en far som dricker väldigt mycket och ljuger om det mesta. Har aldrig riktigt brytt mig om mig själv utan jag är en person som sätter andra människor före mig själv. Har väldigt svårt för att öppna upp mig till personer och har bara träffat en jag har kännt att har kunnat göra det med.
Försöker korta ner allt så mycket det går för skulle jag försöka skriva ner allt skulle det aldrig ta slut men vill få ner tillräckligt för att förklara min situation.
Har i flera års tid alltid vart deprimerad men “låst” in allting jag vart med om och bara lagt det långt bak i huvudet. Ju mer tiden går och ju mer saker som händer så känner jag hur det börjar rivas ner och mer och mer tankar börjar flöda, och jag pallar verkligen inte med allt som hänt/händer.
Min bror gick bort för ett tag sen och efter det så har bara mer hänt samt splittrat min familj mer vilket är tufft då jag värnar otroligt mycket om min familj.
Känner verkligen att jag bara skulle vilja få slut på allting men vill ändå försöka att komma på rätt spår.
Undrar hur andra i liknande situation har tagit till hjälp? Har som sagt otroligt svårt och öppna upp men tänker ifall andra tyckt att psykolog hjälpt eller hur man ska gå till väga? Mediciner och sånt är jag väldigt off för då jag inte gillar piller och sånt har missbrukat innan.
Blir väldigt rörigt när man bara hoppar rätt in i hela berättelsen men försökte skriva så bra som möjligt…
