Hem > Forum > Depression > Min mur börjar rivas

Min mur börjar rivas

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Har in princip hela mitt liv haft det väldigt tufft och gått igenom en hel del. Missbrukande bror och en far som dricker väldigt mycket och ljuger om det mesta. Har aldrig riktigt brytt mig om mig själv utan jag är en person som sätter andra människor före mig själv. Har väldigt svårt för att öppna upp mig till personer och har bara träffat en jag har kännt att har kunnat göra det med.

    Försöker korta ner allt så mycket det går för skulle jag försöka skriva ner allt skulle det aldrig ta slut men vill få ner tillräckligt för att förklara min situation.

    Har i flera års tid alltid vart deprimerad men ”låst” in allting jag vart med om och bara lagt det långt bak i huvudet. Ju mer tiden går och ju mer saker som händer så känner jag hur det börjar rivas ner och mer och mer tankar börjar flöda, och jag pallar verkligen inte med allt som hänt/händer.

    Min bror gick bort för ett tag sen och efter det så har bara mer hänt samt splittrat min familj mer vilket är tufft då jag värnar otroligt mycket om min familj.

     

    Känner verkligen att jag bara skulle vilja få slut på allting men vill ändå försöka att komma på rätt spår.

     

    Undrar hur andra i liknande situation har tagit till hjälp? Har som sagt otroligt svårt och öppna upp men tänker ifall andra tyckt att psykolog hjälpt eller hur man ska gå till väga? Mediciner och sånt är jag väldigt off för då jag inte gillar piller och sånt har missbrukat innan.

     

    Blir väldigt rörigt när man bara hoppar rätt in i hela berättelsen men försökte skriva så bra som möjligt…

    God eftermidag, Green Hykyqy

    Eftersom jag själv mår väldigt dåligt just för tillfället, tänkte jag svara kortast möjligt.

    Det är beklagligt hur var och en av oss i samhället drabbas på sitt sätt. Jag har i mitt fall samma roll som din bror, jag börjar förstå mina yngre syskon i mina något äldre dagar, Gud vad de har stått ut med.

    För att gå till din fråga; jag har gått på en massa mediciner genom åren, men den största skillnaden rent psykiskt märkte jag i samband med att jag fick gå på samtalsterapi hos en kurator på psykin.

    Boka en tid hos en skötare på din psykiatriska mottagning, därefter vägleds vidare till den som är mest trolig att kunna hjälpa dig.

    Varma hälsningar,

     

    p.s.

    Är lite trött, ber om ursäkt om det förekom några stavfel i texten.

     

     

    Trådstartaren

    God eftermidag, Green Hykyqy Eftersom jag själv mår väldigt dåligt just för tillfället, tänkte jag svara kortast möjligt. Det är beklagligt hur var och en av oss i samhället drabbas på sitt sätt. Jag har i mitt fall samma roll som din bror, jag börjar förstå mina yngre syskon i mina något äldre dagar, Gud vad de har stått ut med. För att gå till din fråga; jag har gått på en massa mediciner genom åren, men den största skillnaden rent psykiskt märkte jag i samband med att jag fick gå på samtalsterapi hos en kurator på psykin. Boka en tid hos en skötare på din psykiatriska mottagning, därefter vägleds vidare till den som är mest trolig att kunna hjälpa dig. Varma hälsningar, p.s. Är lite trött, ber om ursäkt om det förekom några stavfel i texten.

    Tack för svar. Får nog bli att pröva att komma iväg och prata med en psykolog och ta det därifrån och se. Om jag klarar av att prata om allt eller inte.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.