Hem > Forum > Depression > Min bror behöver hjälp!

Min bror behöver hjälp!

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Hej mitt namn är Jf, jag har en bror som heter J. För några år sedan vägde han 160kg, och fick genomgå en operation för att minska magsäcken, operationen gick bra men jag och min mor var väldigt oroliga för hur hans psykiska mående skulle bli i framtiden..

    Med åren som gick så mådde han bra, han gick inte den normala vägen då man tränar sin kropp iform och går till läkarna för att kolla hur man mår psykiskt oså, jag har alltid vetat att något inte stämmer då man inte får mycket uppmärksamhet som tjock person  inte där vi bor men iallafall som snygg och smal.

    Han började få väldigt mycket uppmärksamhet som den nya personen han blivit och började snabbt glömma bort personen han verkligen är. Alkoholen hjälpte han väldigt mycket, personligheten blev tuff, modig, stark, och självkär. Han förbrukar i dagsläget alkohol dagligen.

    Jag visste att han behövde träna sig som person o bli stark, tuff och modig som vilken person som helst, men frestelsen via uppmärksamheten av tjejer blev allt för stort, och hans enda bästa vän är alkoholen i det läget för inget kunde få han o må som den får han o må.

    Innan alkoholen inhaleras så är han en fin människa väldigt snäll, omtänksam och givmildig. Med alkoholen blir han odräglig, stolt och kaxig, men det ligger mer bakom det. Hans personligheter mixas, då den 160kg personen dyker upp och hans nya onda personlighet försöker kväva den. Som filmen den galna professorn med Eddy Murphy.

    Familjen och även jag har försökt hjälpa han bli nykter men som nykter är de inga fel på han, så de svårt o hjälpa då han inte finner sig felaktig, när han dricker ignorerar han Skiter i och skadar sig mer och mer. Han är farlig för sig själv och kan även attackera om han instämmer när han påverkad, de finns inga gränser.

    När han dricker gråter han, blir aggressiv, ledsen samt glad, o även fel fri ber om hjälp o även nekar hjälp. I dagsläget är jag jätte orolig för honom, jag har försökt hjälpa han dag på dag men det har varit svår då jag själv suttit i missbruk i över 10 år. Jag är 25 i dagsläget , och varit nykter nu i en månad från mitt missbruk, jag har kämpat för att hitta glöden i mig o kunna sluta med det jag gjort men varit svårt då jag hellre rymmer som min bror, ignoransen var min bästa vän så som alkohlen för min bror. Sedan jag slutade med mitt missbruk har jag börjat bry mig mer än någonsin, man kan säga att ja dumpa ignoransen i sjön. Men så lätt är de inte för min bror…

    jag älskar den personen jag är idag då jag ser möjligheterna som finns när man är nykter och att det finns så mycket o leva för. Jag kämpar varje dag för att bli en bättre person och hoppas någon dag min bror kan kämpa lika mycket. Han säger till mig att hjälpa han, att de enda som håller han vid liv är hans dotter men så fort jag försöker blir jag påhoppad av de jag gjort i mina år och ignorerat han. Jag vet att alkoholen har sina effekter som en skål blandat med känslor, men han har mer än de som problem det är som han är skitzo, som sagt normal utan alkohol är han underbar under alkohol ruset är han äcklig.

    Jag älskar min bror mer än allt men klarar inte av att hjälpa han på det sättet som han behöver hjälp, då jag är lillebrorn. Med mera tid kan jag fixa honom fysiskt men inte psykiskt. Han lyssnar och tar råd ber om hjälp men när ingen tittar så dricker han i smyg, de normalt för han dricka 5-10 öl om dagen som det är inget. Men jag hör och ser de annorlunda i honom när han är påverkad fast han säger de ej är så.

    Jag besökte honom senast idag, när ja kom hem till honom hade han druckit 4 öl och hade en lite vodka flaska framför sig, han grät när jag kom in började gråta grovt och bad mig hjälpa honom, han mår extra dåligt då hans tjej lämnat honom för hon inte heller orkar.

    Efter han grät och bad om hjälp och jag försökte hjälpa han med att berätta att imorgon börjar vi med en dag i taget så blev han istället sur för att jag försöker va bra,nu när ja nykter duger ja till o bryr mig,  i hans tillfälle säger han att jag låter som min äldre bror som försökt hjälpa han med, som sagt berusad går de ej o nå honom defensen kommer  till attak, han blev arg istället, börja klandra mig för jag ej funnits där, och nu försöker. Jag försöker inte tappa tålamodet då jag vill bra men han försöker trycka ner det, förstår han behöver tömma sig och jag tar gärna på mig det. Men mina ord räcker inte, han väljer hellre neka o va negativ när jag är positiv, så fort jag kan bli negativ går han på positiv.

    Jag söker psykiskt hjälp för min bror för att han ej vill söka den själv och förstår att man själv måste söka den, men det är svårt med en personen som har olika personligheter.

    Snälla hjälp mig att hjälpa honom att må bättre om det så krävs att han får vara på ett ställe i någon månad. Han har en underbar dotter som jag vill att han ska se växa upp och inte missa det. Vi miste vår far när jag var nio år det är runt 17 år sedan i dagsläget, det tog Sten hårt på honom och används mycket i ursäkt för att dricka.

    Min mamma pallar inte mer och ingen i familjen heller, jag håller på tappa det men kommer inte låta det ske om jag så måste bli psykolog för att hjälpa honom.

    Jag uppskattar all hjälp jag kan få och hoppas det fixar sig inom den närmsta tiden för är orolig för vad som kan hända..

    Mvh jf

    Hej mitt namn är Joaquin faundez, jag har en bror som heter Javier faundez. För några år sedan vägde han 160kg, och fick genomgå en operation för att minska magsäcken, operationen gick bra men jag och min mor var väldigt oroliga för hur hans psykiska mående skulle bli i framtiden.. Med åren som gick så mådde han bra, han gick inte den normala vägen då man tränar sin kropp iform och går till läkarna för att kolla hur man mår psykiskt oså, jag har alltid vetat att något inte stämmer då man inte får mycket uppmärksamhet som tjock person inte där vi bor men iallafall som snygg och smal. Han började få väldigt mycket uppmärksamhet som den nya personen han blivit och började snabbt glömma bort personen han verkligen är. Alkoholen hjälpte han väldigt mycket, personligheten blev tuff, modig, stark, och självkär. Han förbrukar i dagsläget alkohol dagligen. Jag visste att han behövde träna sig som person o bli stark, tuff och modig som vilken person som helst, men frestelsen via uppmärksamheten av tjejer blev allt för stort, och hans enda bästa vän är alkoholen i det läget för inget kunde få han o må som den får han o må. Innan alkoholen inhaleras så är han en fin människa väldigt snäll, omtänksam och givmildig. Med alkoholen blir han odräglig, stolt och kaxig, men det ligger mer bakom det. Hans personligheter mixas, då den 160kg personen dyker upp och hans nya onda personlighet försöker kväva den. Som filmen den galna professorn med Eddy Murphy. Familjen och även jag har försökt hjälpa han bli nykter men som nykter är de inga fel på han, så de svårt o hjälpa då han inte finner sig felaktig, när han dricker ignorerar han Skiter i och skadar sig mer och mer. Han är farlig för sig själv och kan även attackera om han instämmer när han påverkad, de finns inga gränser. När han dricker gråter han, blir aggressiv, ledsen samt glad, o även fel fri ber om hjälp o även nekar hjälp. I dagsläget är jag jätte orolig för honom, jag har försökt hjälpa han dag på dag men det har varit svår då jag själv suttit i missbruk i över 10 år. Jag är 25 i dagsläget , och varit nykter nu i en månad från mitt missbruk, jag har kämpat för att hitta glöden i mig o kunna sluta med det jag gjort men varit svårt då jag hellre rymmer som min bror, ignoransen var min bästa vän så som alkohlen för min bror. Sedan jag slutade med mitt missbruk har jag börjat bry mig mer än någonsin, man kan säga att ja dumpa ignoransen i sjön. Men så lätt är de inte för min bror… jag älskar den personen jag är idag då jag ser möjligheterna som finns när man är nykter och att det finns så mycket o leva för. Jag kämpar varje dag för att bli en bättre person och hoppas någon dag min bror kan kämpa lika mycket. Han säger till mig att hjälpa han, att de enda som håller han vid liv är hans dotter men så fort jag försöker blir jag påhoppad av de jag gjort i mina år och ignorerat han. Jag vet att alkoholen har sina effekter som en skål blandat med känslor, men han har mer än de som problem det är som han är skitzo, som sagt normal utan alkohol är han underbar under alkohol ruset är han äcklig. Jag älskar min bror mer än allt men klarar inte av att hjälpa han på det sättet som han behöver hjälp, då jag är lillebrorn. Med mera tid kan jag fixa honom fysiskt men inte psykiskt. Han lyssnar och tar råd ber om hjälp men när ingen tittar så dricker han i smyg, de normalt för han dricka 5-10 öl om dagen som det är inget. Men jag hör och ser de annorlunda i honom när han är påverkad fast han säger de ej är så. Jag besökte honom senast idag, när ja kom hem till honom hade han druckit 4 öl och hade en lite vodka flaska framför sig, han grät när jag kom in började gråta grovt och bad mig hjälpa honom, han mår extra dåligt då hans tjej lämnat honom för hon inte heller orkar. Efter han grät och bad om hjälp och jag försökte hjälpa han med att berätta att imorgon börjar vi med en dag i taget så blev han istället sur för att jag försöker va bra,nu när ja nykter duger ja till o bryr mig, i hans tillfälle säger han att jag låter som min äldre bror som försökt hjälpa han med, som sagt berusad går de ej o nå honom defensen kommer till attak, han blev arg istället, börja klandra mig för jag ej funnits där, och nu försöker. Jag försöker inte tappa tålamodet då jag vill bra men han försöker trycka ner det, förstår han behöver tömma sig och jag tar gärna på mig det. Men mina ord räcker inte, han väljer hellre neka o va negativ när jag är positiv, så fort jag kan bli negativ går han på positiv. Jag söker psykiskt hjälp för min bror för att han ej vill söka den själv och förstår att man själv måste söka den, men det är svårt med en personen som har olika personligheter. Snälla hjälp mig att hjälpa honom att må bättre om det så krävs att han får vara på ett ställe i någon månad. Han har en underbar dotter som jag vill att han ska se växa upp och inte missa det. Vi miste vår far när jag var nio år det är runt 17 år sedan i dagsläget, det tog Sten hårt på honom och används mycket i ursäkt för att dricka. Min mamma pallar inte mer och ingen i familjen heller, jag håller på tappa det men kommer inte låta det ske om jag så måste bli psykolog för att hjälpa honom. Jag uppskattar all hjälp jag kan få och hoppas det fixar sig inom den närmsta tiden för är orolig för vad som kan hända.. Mvh joaquin faundez

    God kväll här på MiND Forumet.

    * Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

    * Info: Man får inte alls skriva ut sitt namn här på MiND Forum;et pga ALLA ska vara anonyma här, så Du vet det till nästa gång Du skriver här på Mind Forum;et.

    * Jag personligen hör att Din bror är i behov av både Beroendevården och Psykiatrivården både den ”Öppna” och ”Slutna” vården.

    * Börja med att kontakta psykiatriska akutmottagningen, psykakuten i det län och kommun eller en grannkommun ni tillhör.

    * På ovanstående Psykiatriinrättning bör han få slussas vidare in till antingen Beroendevården eller en Psykiatrisk vårdavdelning som han kan få övervakning 24 / dygnet.

    * Där han måste beskriva och säga hur dåligt han mår till en läkare / Överläkare som gör en bedömning om hur länge han får stanna kvar på vårdavd under bevakning plus ev. mediciner och om han är mottaglig till någon form av samtalssessioner med avd-psykolog och avd-kurator…

    * När din bror är i bättre stabilare hälsa (hälsotillstånd) då kan han övergå till den s.k. Öppenvårdsmottagning, vuxna inom Psykiatrivården i de Län och hemkommun eller grannkommun ni tillhör.

    * Jag hoppas VERKLIGEN att det ordnar sig till det bästa för din bror som jag hör mår oerhört dåligt och blir ABSOLUT inte bättre om man tar till alkoholen…

    Kramar…

    På återseende…

    Åh vad jobbigt för er allihop! Jag har inga andra råd att ge än det du redan fått, vill bara komplettera med att det här är väldigt vanligt. Det här är ett mönster som man sett på missbruksmottagningar sedan den här typen av överviktsoperationer blev vanliga – vuxna människor dom snabbt utvecklar ett missbruk efteråt. Man har ”löst” överviktsproblemet, men inte det missbruk som lett till övervikten. Matmissbruk är också ett missbruk, man kan äta för att döva sin ångest. Sedan finns inte den möjligheten och har man då inte fått hjälp med grundproblematiken tar man istället till ett nytt missbruk.

    Nu vet ju inte jag i hur hög grad det här stämmer på din bror, ska jag tillägga, men det är alltså varken konstigt eller ovanligt att människor hamnar i någon form av missbruk efter magsäcksoperationer.

    Önskar er alla lycka till!

    Avatar

    Tycker din bror att han behöver hjälp? Vad skulle motivera honom att förändra sina vanor? Är det någon som står honom nära som han inte vill förlora?

    Gå tillsammans som familj och konfrontera honom vid ett tillfälle genom att säga att ni bryr er om honom men att ingen orkar hjälpa honom längre om han inte bidrar med att börja bidra med förändring. Vägrar han måste ni konkret dra in på service, telefontider eller det ni bidrar med och säg då det till honom innan så han kan ta ställning. Låt honom få två alternativ så han själv får bestämma vad han föredrar.

    Vad är orsaken till dessa beteenden? Finns det trauma, som är fysisk och/eller psykisk? Det han behöver först är att han känner trygghet på något sätt som han själv uppfattar I er. Utgå från vad han upplever som lugnande och är konstruktivt.

    Ni måste också ta hand om er själva genom att göra en anmälan till vården om han inte börjar på egen hand med att förändra något med ert stöd. Det blir olidligt på lång sikt att vara medberoende.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.