Mår sämre under sommaren.

Jag vet inte om det handlar om årstidsbunden depression men jag brukar alltid må sämre just på sommaren. Har inte samma ork som vanligt, det mesta känns tråkigt och meningslöst. Är det någon som känner igen sig? Det är väl på sommaren man ska må bra, känna sig pigg och hitta på nya saker, helst varje dag. Själv är jag tom inombords och det var likadant förra året. Jag börjar ifrågasätta om det är såhär det ska vara, jag drar mig undan och har ett stort behov av att vara ensam. Försöker tänka positivt och göra det jag kan men det blir inte bättre, jag har fastnat i en ond cirkel. Är det bara att acceptera läget eller vad gör man när det känns hopplöst?

Jag känner någonting liknande, men främst på våren. Jag tror att det är relaterat till främst social ångest när man ser folk börja “vakna upp”, umgås med vänner och hänga mer öppet utomhus. Det brukar trigga min sociala ångest och depression ganska rejält och jag har mer panikattacker och skyr mer från att gå ut.

Jag försöker fokusera på att vara glad för att andra människor njuter av livet och har det bra, och att försöka påminna mig själv om att jag har familj och några få, nära vänner som bryr sig om mig. Dessutom försöker jag njuta lite extra av naturen och hur världen vaknar till liv efter vintern.

För mig är det som att försöka hjärntvätta sig själv till det bättre, ungefär.

(Jag är definitivt en höstmänniska!)

Det känns liksom mer isolerat att må uselt på sommaren eftersom man längtat efter värmen och hoppats på att vara gladare det här året, kanske ha planer tillsammans med andra…. men det blev inte så i år heller och i år försökte jag verkligen.

Finns det någon här som har strategier att lära ut?

Men jag vågar knappt gå ut. Är hemma nästan jämt med fördragna gardiner. Har börjat med brun utan sol för att det ska märkas mindre.

Jag känner likadant . Sommaren får mig att tänka på gamla dåliga minnen . Och man tänker på alla som är ute och jobbar eller har det kul med vänner och familj solar eller badar eller äter glass själv känner man sig ensam och arbetslös

Anonym skrev:

Jag vet inte om det handlar om årstidsbunden depression men jag brukar alltid må sämre just på sommaren. Har inte samma ork som vanligt, det mesta känns tråkigt och meningslöst. Är det någon som känner igen sig? Det är väl på sommaren man ska må bra, känna sig pigg och hitta på nya saker, helst varje dag. Själv är jag tom inombords och det var likadant förra året. Jag börjar ifrågasätta om det är såhär det ska vara, jag drar mig undan och har ett stort behov av att vara ensam. Försöker tänka positivt och göra det jag kan men det blir inte bättre, jag har fastnat i en ond cirkel. Är det bara att acceptera läget eller vad gör man när det känns hopplöst?

 

 

Funderar på det där behovet av att vara ensam… Jag har det också, trots att jag inte står ut med att vara ensam. Är det en del av depressionen?

Jag tycker det är skitjobbigt med sommaren. Dels för att jag längtat så mycket efter den och sen känns det bara jobbigt. Jobbigt att tappa alla sina rutiner, vara uppe i barn och sambo hela tiden, semestra, hitta på saker för att aktivera barnen osv. Och så klart att alla andra verkar ha så roligt, många vänner, bra familjer, semestrar med andra. Själv har jag  få vänner, dåliga familjerelationer och noll ork att göra saker…..suck….