Hem > Forum > Depression > Mår sämre igen

Mår sämre igen

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Fick självmordstankar mitt på dagen idag pga. en grej som hände. Orkar inte berätta vad. Jag gjorde då som jag ”brukar” och ringde tre personer för att få stöd i det här. Framförallt nog emotionellt och för att inte måla fan på väggen. Reglera mina känslor, helst i tid. Märkte hur jag gick in i stark, brutal ångest. Förstod att jag är fången där nu till det här reder ut sig. Om det nu gör det. Jag orkar knappt ta in det ens. Det blir för övermäktigt, så jag stänger gärna av. Samtidigt som jag faller djupare och mår piss.

    Två av de här tre personerna var inte direkt något stöd. Blev snarare irriterad och uppgiven. Tredje personen gav ett råd och jag lyssnade på det. Samtidigt blev jag ännu mer orolig och rädd av det som hade hänt när han (min kompis då) agerade ”djävulens advokat” för att hjälpa mig, menade han på då. Jag blev typ avstängd av det bemötandet. Jag brukar bli det. Alla dessa ”djävulens advokater” man möter i livet och ska förhålla sig till. Varför skulle man vilja möta djävulen när man bara vill ha en kram, bli lugnad och känna sig hörd? Det förstår inte jag. Min fd. bästa kompis jag nyss hade ägnade sig också till stor del av det när hon lyssnade på mig. Hur som helst var det iaf ett bra tips jag fick också och så lugnade jag tillslut ner mig efter pratat med den fjärde personen (vilket var tipset).

    Kände mig lugn i ett par timmar under tiden jag fortsatte prata med min killkompis. Och den fjärde personen som lugnade mig på djupet genom mer information, tidigare under dagen.

    Direkt dock när vi lagt på blev det mycket, mycket sämre igen. Och jag bara konstaterar att jag mår så himla dåligt nu och känner att jag behöver söka professionell hjälp igen för det. Jag kan inte ha det såhär längre. Alla dessa år jag tvingas kämpa med mina demoner – ofta pga. yttre faktorer som sker. Det kan inte vara normalt att man ska lida på det här sättet? Mått dåligt sedan jag var 13 år. Det är 23 år sedan det började. Ibland bättre perioder givetvis, men så också brutal smärta. Känner mig så ensam och övergiven, fick också ett utanifrån-perspektiv på min tillvaro tidigare idag och ser ju hur jag är ganska apatisk och långsam i mina rörelser egentligen. Stirrar mest ut i intet. Orkar inte äta längre. Vill bara sova. Glömma allt. Livet är hemskt. Låt mig slippa ta in verkligheten.

    Utifrån ser man nog att något är väldigt fel med mitt mående förtillfället. Samtidigt kan jag oftast ”spela glad” när folk i min omgivning ringer. Ingen fattar hur dåligt jag mår, de har de nog aldrig gjort. Eller så vill de helt enkelt inte veta. Jag tror det nästan lutar mest åt det. De är inte såna personer heller som kan läsa av andras signalerar på det sättet. De snackar mest på om sitt. Så ointressant och förpestade när man själv bara vill dö och slippa eländet. Var är djävulens advokater då? Äh.

    Trådstartaren

    Jag kanske framöver när andra babblar om något i den situationen, ovissäntligt, säga något i stil med: Inte för att vara djävulens advokat men jag vill liksom bara dö, och jag orkar inte lyssna på långa utlägg. Får huvudvärk. Ser man objektivt på situationen gynnar det här inte mig övh.

    Mår lite bättre iaf. Pratade igen med min killkompis och det hjälper att ha någon där. Vet ju att han kan lyssna också. Jag tror han blir stressad när jag får något stort problem, han gör det nog till viss del till sitt eget problem och vill ha en snabb lösning. Vi får nog lära känna varandra ännu bättre för att kunna komma runt det. Det var nästan som att jag blev utskälld för att jag inte agerade på ett visst sätt. Inte landat i det ännu. Blev nog lite ställd. Frågande. Var kom den där reaktionen och tonen ifrån?

    Avatar

    Hej fina Red S. Läser att du har det tufft nu, känner med dig! Känner igen en del av det du skriver och från ”båda sidor”. Så här tror jag:,

    Den som mår dåligt har ofta ett behov att få tröst, acceptans och få höra att det ordnar sig, helt enkelt bara nån som orkar vara där just då och finnas till.

    Den som möter en vän som mår dåligt vill så gärna fixa att allt blir bra för den andra och försöker komma med idéer och hjälp på sitt vis.

    Det slutar ibland med att båda blir frustrerade och missförstådd.

    Men det funkar ganska bra om man talar om att nu mår jag dåligt och hur den andre kan finnas där.

     

    Stora kramar till dig 🙂

    Trådstartaren

    Tack för kloka ord! Du har helt rätt. Inte tänkt på det så mycket tidigare. Tack för att du förtydligade det och att man just kan tala om hur den andra kan vara just då. Nu fick jag mig en tankeställare. Liksom att kommunicera till honom vad jag behöver istället för att bli typ rädd och börja analysera hans beteende.

    Kram tillbaka! 🙂

    Avatar

    Hej, hur mår du idag? Menade inte att du gjort fel på nåt vis utan det var bara en grej jag upptäckt om mig själv som kanske funkar för andra…

    Kram 🙂

    Trådstartaren

    Det är lugnt, fina du! Jag tolkade det som väldig värdefull information! Tack igen! <3

    Jag mår bättre måste jag säga. Det var nog som en ångesttopp men som sedan har mattats av ju längre tiden går. Pratade även nyss med min syster (om något helt annat) och känner mig mycket mer stabil, igen. Pjuuu.

    Tack för att du ville fråga <3

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.