Hem > Forum > Depression > Mår sämre av motion?

Mår sämre av motion?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12
  • Hej !

    Har en lätt depression, saknar självförtroende och social kompetens. Gått hos psykolog och tar escitalopram, dock endast 5mg. Det verkar ju som att det är ganska vedertaget att motion är bra för psykiska hälsan, men jag upplever gång på gång att jag blir på ännu sämre humör av träning.

    Jag har testat springning, cykling och senaste året har det varit gym. Tränar ungefär varannan dag 60-90 minuter. Är ganska slut efter ett pass. Men jag känner aldrig någon känsla av välmående efteråt. Istället fylls hjärnan av tanker på hur dåligt det gick, att alla andra är bättre än jag och alla speglar på gymmet gör att jag blir påmind om hur ful jag är. När jag sprang eller cyklade fanns det förvisso inga speglar, men det var ändå samma känsla. Alla andra är bättre, motion är ännu en punkt i en ändlös rad av saker jag är värdelös på. Jag vill inte sluta med motion, för jag vill att kroppen ska fungera om 10 år också. Men det hade ju varit fint om det även skulle kännas bra psykiskt.

    Undrar om andra har haft liknande upplevelser, ingen jag har pratat med tar mig på allvar när jag berättar detta.

    <3 Tycker inte det låter särskilt konstigt.

    Får associationer till Tim Bergling, Avicii, som i sin dokumentär tydligt visar hur han får stark, stark ångest under sina träningspass – framförallt gym och när han använder vikter. Den personliga tränaren påminner honom då om att det skapas en stressreaktion i kroppen vid fysisk aktivitet, vilket är samma känsla som när man har hög ångest.

    Träning kan alltså framkalla samma fysiska reaktion som när man har psykisk ohälsa. Vet inte om det förklarar det du upplever men kanske finns det ett samband. Jag har haft perioder där jag definitivt inte kunnat dricka alkohol, fått stark ångestpåslag av det. Alkohol som man väl annars menar på ska vara ångestdämpande. Men alkohol stressar också kroppen. Tror det kan vara samma mekanism. Stress = dåligt mående.

    60-90 minuters träning varannan dag är ganska mycket. Ett förslag kan vara att testa en mjukare träningsform. Kanske simning eller liknande.

    Hej ! Har en lätt depression, saknar självförtroende och social kompetens. Gått hos psykolog och tar escitalopram, dock endast 5mg. Det verkar ju som att det är ganska vedertaget att motion är bra för psykiska hälsan, men jag upplever gång på gång att jag blir på ännu sämre humör av träning. Jag har testat springning, cykling och senaste året har det varit gym. Tränar ungefär varannan dag 60-90 minuter. Är ganska slut efter ett pass. Men jag känner aldrig någon känsla av välmående efteråt. Istället fylls hjärnan av tanker på hur dåligt det gick, att alla andra är bättre än jag och alla speglar på gymmet gör att jag blir påmind om hur ful jag är. När jag sprang eller cyklade fanns det förvisso inga speglar, men det var ändå samma känsla. Alla andra är bättre, motion är ännu en punkt i en ändlös rad av saker jag är värdelös på. Jag vill inte sluta med motion, för jag vill att kroppen ska fungera om 10 år också. Men det hade ju varit fint om det även skulle kännas bra psykiskt. Undrar om andra har haft liknande upplevelser, ingen jag har pratat med tar mig på allvar när jag berättar detta.

    åh känner igen mig jättemycket!

    jag mår jättedåligt av att träna. Psykiskt. Alltså fysiskt känner jag mig väl starkare, starkare i kroppen och riktigt känner att det är bra för kroppen. Men psykiskt mår jag ännu sämre . Blir utmattad och känner också att jag inte SKA ” plåga” kroppen med sånt som är jobbigt för då är det BARA jobbigt, mitt liv. Därför belönar jag mig själv istället med socker, mat osv och tränar inte överhuvudtaget förutom promenader och ta trappor istället för hiss vilket har lett till viktuppgång – som jag i sin tur mår fruktansvärt dåligt av , främst att se mig själv i spegeln och på foton  och se ett fläskberg.

     

    Trådstartaren

    Det var ju intressant, med Avici och att det påminner om stressreaktion.

    Har skrivit till en forskare som gjort en studie om motion och psykisk hälsa och frågat om de har märkt några exempel på detta. För det enda man hör och läser är att ”du mår så bra av motion.” När man sen inte gör det, så blir det som ännu ett fel man har.

    Simning är nog det mest stressande jag vet, så får bli nåt annat. På många sätt är gymmet bra, kan variera övningar och ta det i ett tempo jag vill. Om bara de tog bort speglar och andra som tränar.

    Kom på också att det var sammankopplat med hög puls och en form av kontrollförlust, att det är ett  obehagligt tillstånd. Hoppas du får svar från forskaren. Testat att träna hemma med lite lösa vikter?

    Jag mår också dåligt av det. Min träning består mest av promenader. Mår dåligt när jag går, även om jag är ute och går i två timmar. Känns dock bra efteråt efter att ha gått så långt, jag får ett uppsving när jag kommit hem och känner mig lite bra. Men det är synd att må dåligt och gå och älta under hela promenaden.

    Yin yoga däremot som jag gör varje dag, där mår jag bättre när jag utför det, eftersom det stretchar sinnet och ökar flödet i hjärnan.

    Trådstartaren

    När jag började på gymmet så kändes det jättebra, första gången en träningsform har känns rolig. Men så småningom tog min brist på självförtroende över, och det blev jobbigt. Jobbigt att se alla snygga , vältränade människor. Människor som pratade med varandra, och som ibland tränade med en kompis. Jag började känna mig mer och mer värdelös, sämre än alla andra. Kanske hade jag orealistiska förväntningar av att gå dit, trodde nog att jag skulle bli lite mindre ful av att gå dit, men då borde jag nog gått till en plastikkirurg istället. Har provat träna hemma, men det funkar inte, ingen plats och svårt koncentrera mig på träning i hemmamiljö. Så än så länge går jag till gymmet och kämpar på, vet inte riktigt varför egentligen, har väl nånstans fortfarande någon fantasi om att det ska vara bra för mig.

    Egentligen så vet jag ju vad detta handlar om, oavsett vad jag gör så känner jag mig utanför, och känner att jag aldrig har lyckats med någonting i livet.

    När jag började på gymmet så kändes det jättebra, första gången en träningsform har känns rolig. Men så småningom tog min brist på självförtroende över, och det blev jobbigt. Jobbigt att se alla snygga , vältränade människor. Människor som pratade med varandra, och som ibland tränade med en kompis. Jag började känna mig mer och mer värdelös, sämre än alla andra. Kanske hade jag orealistiska förväntningar av att gå dit, trodde nog att jag skulle bli lite mindre ful av att gå dit, men då borde jag nog gått till en plastikkirurg istället. Har provat träna hemma, men det funkar inte, ingen plats och svårt koncentrera mig på träning i hemmamiljö. Så än så länge går jag till gymmet och kämpar på, vet inte riktigt varför egentligen, har väl nånstans fortfarande någon fantasi om att det ska vara bra för mig. Egentligen så vet jag ju vad detta handlar om, oavsett vad jag gör så känner jag mig utanför, och känner att jag aldrig har lyckats med någonting i livet.

    bra att du fortsätter på gymmet! Jag tränar inte alls. Hur jävla lyckad tror du jag är..har aldrig haft ett jobb. Du är inte ensam om att känna som du gör🙂

    Trådstartaren

    Väldigt befriande att få höra från andra som känner samma sak. Fick faktiskt svar från en läkare som har forskat i motion/psykiskt hälsa, och hon skrev att även om majoriteten av människor påverkas positivt så kan det också ha motsatt effekt. Eftersom vi reagerar olika på det hormoner som friges när vi tränar. Även det väldigt skönt att höra. Ska gå på gymmet idag och försöka tänka att jag gör det för mig och strunta i hur de andra på gymmet ser ut, och hur mycket skrot de kan kånka runt på. Och inte ta i för mycket.

    Lättare sagd än gjort antagligen.

    Man måste inte ”träna” genom löpning eller styrketräning.

    Jag brukar också känna att det är för stressande när jag redan mår dåligt.

    Något som kan vara bra för måendet är att stretcha och göra yogaövningar hemma.

    Att i lugnt tempo, helt i egen takt liksom komma ner i varv.

    Det känns som att olika enkla stretchövningar, lite enkel styrka (i långsam takt) gör gott för någon som vill träna kroppen men ändå inte stressa den. <3

    Man kan till och med lyssna på meditations- eller avslappningsmusik samtidigt så blir det lite som ett yogapass fast HELT på ens egna villkor. <3

    Jag personligt trivs inte på gym för att rummen med alla maskiner och vikter känns liksom för ”hårda”.

    Promenader i natur, och träning helt på egna villkor hemma fungerar bättre för mig med ångest.

    Trådstartaren

    Jag har svårt för ”lätt” träning, eftersom jag inte tycker det händer något. Vill gärna kunna känna några resultat utan det ska gå flera år. Så vill nog ha en träningsform vart jag måste, eller kan, ta i. På det sättet är gymmet ju faktiskt bra för att jag kan pausa eller välja vikt efter vad som känns lagom.

    Testade en grej senast jag var där, att försöka inte titta upp eller fram, att hela tiden titta ner. På det sättet blev det som att det inte fanns andra människor där. Blev lite enklare för självförtroendet. Tänker att om man kan lura hjärnan till att det inte finns andra människor runt en då kan man inte heller sakna den gemenskapen och känna sig utanför. Att försöka bli en del av den har jag testat i 50 år nu utan succes, så kan väl lika väl testa detta sättet att förhålla sig.

     

    Jag har svårt för ”lätt” träning, eftersom jag inte tycker det händer något. Vill gärna kunna känna några resultat utan det ska gå flera år. Så vill nog ha en träningsform vart jag måste, eller kan, ta i. På det sättet är gymmet ju faktiskt bra för att jag kan pausa eller välja vikt efter vad som känns lagom. Testade en grej senast jag var där, att försöka inte titta upp eller fram, att hela tiden titta ner. På det sättet blev det som att det inte fanns andra människor där. Blev lite enklare för självförtroendet. Tänker att om man kan lura hjärnan till att det inte finns andra människor runt en då kan man inte heller sakna den gemenskapen och känna sig utanför. Att försöka bli en del av den har jag testat i 50 år nu utan succes, så kan väl lika väl testa detta sättet att förhålla sig.

    Det är en bra strategi att gå in i sig själv och låtsas att det inte finns andra där! Bara fokusera på din kropp.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.