Jag är rädd att jag söker hjälp och blir skrattad åt för att jag inte mår för dåligt, jag har slutat äta igen och tankarna på att skära mig blir bara värre och värre.
jag tänker konstant på att jag vill dö och väntar bara på tillfället där jag vågar ta steget, jag vet precis hur jag vill göra.
men jag orkar ändå ta mig ut till mina föräldrar några timmar per dag för att få göra någonting, men det är det ända jag orkar, sen sitter jag hemma och skrollar tiktok för att tankarna om att ta mitt liv inte ska bli för påfrestande.
Mitt hem är lika kaos som mitt huvud vilket säkert är en del av varför jag mår som jag gör, det känns som att folk bara kommer tycker att jag är lat och uppmärksamhetssökande, jag klarar ju ändå att komma upp ur sängen och dra på ett fake leende, jag får inte panikattacker som förr och jag klarar att hålla mig ifrån att skära mig.
