asså jag orkar seriöst inte. jag har gråtit jätte mycket dom senaste månaderna, jag har mått så himla dåligt sen jag var 9. ingen fattar mig.
jag har gått igenom så himla mycket och ingen ser eller märker något, visst jag har folk runt mig men dom fattar ändå inget. min bästa vän som jag har känt i flera år vet inget om hur jag mår. jag orkar verkligen inte. jag har alltid fått höra ”jag finns här för dig” ”jag bryr mig jätte mycket om dig” ”skriv eller ring om det är något” men så fort jag berättar om hur jag verkligen mår är det bara ”oj” eller ”men bara sluta med det?” dom fattar seriöst inte. min mamma som ”finns” här för mig har ALDRIG tid för mig, hon fattar inte heller. jag har berättat för henne att jag har det svårt med maten men hon skrattade åt det och sa att jag bara vill ha uppmärksamhet, fast det är inte så.
jag har blivit kallad för alla hemska saker, folk har gått runt och kommenterat mina ärr, min kropp och allt. folk började med att kalla mig för tjockis i 3:an, jag kunde inte hjälpa det. sen efter 3 hela år så gick jag ner i vikt, och folk blev jätte chockade. liksom va?? det var NI som fick mig att ändra allt, mitt useende, min personlighet, ALLT.
sen har jag också blivit använd för min kropp och mitt utseende, medans allt jag ville och behövde va att bli älskad av någon för den jag är, inte för min kropp eller utseende. asså det fick mig att må så fkn dåligt pga de, vill dom ha mig bara för min kropp eller? sen blir jag alltid playad eller så är dom otrogen mot mig, liksom bara säg att du har tappat känslor istället för att vara otrogen eller leka med mina känslor. jag orkar verkligen inte.
mina lärare har märkt själva att jag mår dåligt, jag är blekare än vad jag brukar vara, jag är mer trött än vad jag brukar att vara och min energi är typ borta. jag orkar inte att sitta inne på lektionen, jag måste verkligen ut. jag går ut minst 3 gången bara för att ta en paus. innan så orkade jag att vara inne på lektionen utan att gå ut, men nu orkar jag inte. det är bara för mycket.
