Jag känner precis som du, att ingenting man gör kommer hjälpa i längden. Därför kan det kännas hopplöst och meningslöst. Brukar ofta känna mig ledsen nu för tiden så jag förstår dig. Ett tips är att ta kontakt med någon annan, typ en vän eller en familjemedlem. Det kan räcka med att den här personen bara finns i din närvaro. Ni behöver inte prata om det som känns jobbigt men bara du inte är ensam. Det kan hjälpa för stunden och det är egentligen så man får tänka när man mår som sämst. Att man ska lösa problemen på kort sikt först.
Tror du att det finns någon som du kan prata med om detta? Så att ni kan hjälpas åt att ta hjälp. För även om det inte känns som att något har hjälpt hittills, och det känns som att man provat ALLT, så tror jag att det finns något som man inte testat eller någon som man inte träffat än som skulle kunna hjälpa. Av egna erfarenheter vet jag att det t.ex. helt beror på vem det är man pratar med som en behandling kan hjälpa eller inte. Hade en idiot till psykolog som ansåg att lösningen på mina problem var att jag skulle stretcha ofta. Sjukaste jag varit med om. Men jag fortsatte att leta och leta efter en person som jag skulle klicka bra med, för förtroende betyder allt! Tillslut efter måååånga byten så träffade jag en psykolog som jag kände förtroende för, så ge inte upp! Tillslut kommer du träffa din person.
Men annars så tänker jag att du kanske skulle kunna söka vård privat? För om jag ska vara ärlig så är ju inte vården man söker genom kommunen eller landstinget så jäkla bra.
