Ledsen, in i märgen.

Blir så källa trött på allt. Jag har gått med en ledsenhet så länge nu, och jag vet inte varför. Vet bara att den suger ur all energi, motivation, och önskningar, ur mig.

Känner att jag gör alla besviken och ligger som en börda bara för att jag fortsätter leva. Borde det inte bara vara lättare och bättre om jag inte fanns? Ingen skulle behöva oroa sig, ingen skulle behöva hjälpa, eller ödsla sin energi på någon som aldrig kommer bli bättre.

Jag har inget syfte, suger tillgångar (reella och själsliga) från allt och alla.

Vill be om ursäkt för allt till alla, vill inte vara såhär. Jag vill inte existera.

 

Håll ut. Som jag förstår väntar du på att göra nya utredningar?

Ibland dyker hjälp upp plötsligt och när man minst anar det. Du kanske träffar en bra läkare som faktiskt förstår, eller någon ny vän. Någon person som kan göra att det känns lättare.

Ibland tar det lång tid att hitta rätt och må bättre. Men du förstår hur det är att må riktigt dåligt. Du kan finnas för andra som är i den situation du är i nu. Du kanske kommer vara vändningen för en person som är i en liknande situation som du är i nu.