Hem > Forum > Depression > Känns som om jag inte hör hemma i denna världen

Känns som om jag inte hör hemma i denna världen

Visar 2 inlägg - 13 till 14 (av 14 totalt)
13
  • Avatar
    Trådstartaren

    Känner igen mig i det du skriver. Festa är inte min grej. Vad är meningen men att dricka och bli full som alla tycker är så roligt? Kanske är det de att man glömmer bort sig själv en stund och kan köra loss för man har inga spärrar kvar. Men de har aldrig lockat mig. Du skriver att du känner att du saknar någon att älska och att bli älskad. Känner samma sak. Så många gånger jag har givit min tillit till en kille som jag vet kommer krossa mig men som jag ändå inte vill ge upp hoppet om. Jag har svårt att träffa människor och vara social då jag har socialfobi. Det gör att jag har väldigt få vänner. Det är lättare att skriva via internet då man faktiskt kan tänka igenom sitt svar. Nu blev det här svaret jätte långt ursäkta för det. Kändes bara bra att skriva av sig lite.

    Nej jag förstår inte poängen med att skada sig själv och omge sig i en kultur som bara står för våld och drogmissbruk.
    Det är vidriga värderingar, och jag tror tyvärr inte det handlar om att glömma bort sig själv eller släppa på spärrar.. det handlar om värderingar och dumhet bara.

    Jag förstår dig i din känsla av att du känner dig ensam och inte tillitsproblem är ju oehört jobbigt..
    Social fobi har jag träffat en del som har och det är inte lätt, men jag hoppas att du kämpar på och får hjälp med det!
    Och du, hellre få äkta vänner än många ytliga “vänner”.

    Bara skriv av dig om du känner att du behöver det. Vi behöver finnas för och stötta varandra.

    Avatar

    Hej! För mig har livet stökat till sig. Folk har tråkat mig, min ena son mår dåligt och jag själv har svår värk av fibromyalgi  Det är det ena slaget efter det andra i vår nu, och jag har inte mycket krafter eller ens livslust. Jag verkar bara krångla till allt, och får äta upp allt. Livet är inte nådigt mot någon av sig, men vissa skyller på andra och jag är inte sådan. Jag försöker förändra saker och ting, men det gör också att jag när tunga bördor.

    Jag är livrädd att slita ut mitt kontaktnät, underbara vänner som står mig nära. De behöver mig och är ledsna över det som drabbat mig under våren. Förluster som ger stark oro och hotar att krossa mig. Det känns så, när man är trött och nedsatt.

Visar 2 inlägg - 13 till 14 (av 14 totalt)
13

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.