Jag Har Definitivt inte suttit och gråttit I nästan en Timme, Utav Rent av Att Jag Inte orkar.. Jag VILL inte leva, Men Jag Är Här en i dag… Känns Som Min familj hatar mig.. Jag Känner mig inte tillräcklig… Jag Har Haft Det tufft så länge jag Minns.. Men Det börjar ta på en, Jag Ser Bara mörker, Inga Ljus.. Just Blivit tillsammans med någon, Som Jag Älskar Så mycket att Det inte går att Beskriva.. Han Gör Mig glad, När Vi skriver eller hör av varandra, Han Är det bästa som någonsin hänt mig ❤️❤️❤️ Men… Det slutar Inte Min depression, Känns Bara som om jag Vill Kramma Om någon, som Jag För lita mig själv på.. Och Bara Gråta…
Jag Önskar ibland Jag Aldrig funnits.. Känner mig så nedstämd just nu.. Och Stressen Gör det inget bättre 💔
Vill Inte dö, Men Kan Inte leva så här..
Alla Jag Känner har alltid behandlat mig som ett ”mistag” eller som Luft… Mina föräldrar Var en Mamma som drack, Och en våldsam pappa vilket båda de Ignorerade mina behov men gav min syster varje del av dem…