för ca ett halvår sen kom jag ut till mina föräldrar att jag var transgender, min mor hade väldigt många frågor och verkade vilja ge mej stöd, men min far sa bara två ord, åh nej, dom två orden, n var som en kniv i hjärtat och jag var så ledsen att jag funderade på att ta mitt eget liv, men min bästa vän som visste om att jag är transgender tröstade mej och fick mej att sluta tänka på att skada mej själv. men jag har försökt prata med min mor om det och ho. n vägrar prata om det och trodde det var något annat som var fel med mej. jag har fått diagnosen asperger och min mor värkar tro att det är därför som jag känner att jag är transgender och värkar inte ta det på allvar. senaste veckorna gråter jag på kvällarna för mina föräldrar inte vill tro mej om att jag är transgender och inte som alla andra, det sårar mej djupt och jag vet inte vad jag ska göra, jag har varit i kontakt med en kurator och blivit lovad att få prata med en som är specialist om HBTQ+ personer, men det har gått flera månader sen jag blev lovad det och jag vet inte längre vad jag ska göra och jag blir bara mer och mer deprimerad över det, känns inte ens som min bästa vän vill prata om det, känns som ingen vill veta av hur jag känner längre, allt jag gör är att gråta mej till sömns varje kväll
