Just idag är jag stark…

• Har inte varit deppig på länge nu, har inte vaknat till rösten som säger att jag ska ta mitt liv. Skönt att slippa det. Men hur har jag egentligen mått i detta kaos av känslor senaste månaderna?Jag har satt mig i andra rum, så där som jag brukar. Allt handlar om någon annan, någon jag behöver vara stark för. Rädd för det som kommer sen. (Mitt psykiska mående) Just idag är jag trött, innesluten och orkeslös. Orkar inte ta tag i något. Energinivån är slut. Samtidigt är jag glad, mitt förhållande till alkoholen har varit på paus. Helst vill jag göra helt slut med den relationen. Men det är ju den självmedicinering jag tar till när jag mår dåligt psykiskt. Vem pratar jag med detta om då? Ingen frågar ju om mitt mående på riktigt. Jag pratar med min man om det mesta, men inte om allt. Han vill ju inte höra om att jag haft planer på att sluta mitt liv. Det bevarar jag honom från, han skulle inte kunna hantera det. Nej jag pratar inte med någon om det. Ingen frågar mig heller om det. Ingen har en aning om att jag har dom tankarna. Men jag vet att den dagen jag verkligen kraschar psykiskt så är jag rädd för att den dagen kommer. Jag hoppas bara att den dagen aldrig kommer. Inte idag, inte i morgon. Förhoppningsvis aldrig!