Hem > Forum > Depression > jag vill få ett slut, bara ta mitt liv.

jag vill få ett slut, bara ta mitt liv.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Är nästan alltid nedstämd, mycket ångest i kroppen. För lite mer än 1 år sedan, kom jag ut från ännu en period då jag mådde dåligt, men nu är jag här igen, fast denna gången är det värre. För ca 2 veckor sen kände jag absolut ALLT som pågick i min kropp, all ångest, alla tankar, allt, you name it. Det var så extremt utmattande, orkade knappt ta mig upp på morgonen, trots detta kämpade jag mig till skolan och allt möjligt. Nu har det övergått till 2 extrema stadier, antigen känner jag mig helt och hållet tom, ingen känsla. Apatisk. Eller känner jag all ångest och all smärta. Det finns inget mellanläge.

    Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag kände lycka. Undviker att göra framtidsplaner, för jag är inte säker om jag kommer att leva till den dagen planen är, även om det bara är dagen efter. Undviker att äta, för känner mig så ful och tjock. Är så utmattad, hela min kropp bara säger stopp, kan inte göra de enkla sakerna i livet, som att tex duscha. Känner mig så ensam. Vet inte vad jag ska ta mig till, för varje sekund vill jag få ett slut, bara ta mitt liv. Förstår inte ens själv varför jag inte har gjort det ännu, var alltför nära idag. Jag vill faktiskt inte mer, jag klarar inte av att må såhär, varje år. Hela tiden.

    Hejdå

    Är nästan alltid nedstämd, mycket ångest i kroppen. För lite mer än 1 år sedan, kom jag ut från ännu en period då jag mådde dåligt, men nu är jag här igen, fast denna gången är det värre. För ca 2 veckor sen kände jag absolut ALLT som pågick i min kropp, all ångest, alla tankar, allt, you name it. Det var så extremt utmattande, orkade knappt ta mig upp på morgonen, trots detta kämpade jag mig till skolan och allt möjligt. Nu har det övergått till 2 extrema stadier, antigen känner jag mig helt och hållet tom, ingen känsla. Apatisk. Eller känner jag all ångest och all smärta. Det finns inget mellanläge. Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag kände lycka. Undviker att göra framtidsplaner, för jag är inte säker om jag kommer att leva till den dagen planen är, även om det bara är dagen efter. Undviker att äta, för känner mig så ful och tjock. Är så utmattad, hela min kropp bara säger stopp, kan inte göra de enkla sakerna i livet, som att tex duscha. Känner mig så ensam. Vet inte vad jag ska ta mig till, för varje sekund vill jag få ett slut, bara ta mitt liv. Förstår inte ens själv varför jag inte har gjort det ännu, var alltför nära idag. Jag vill faktiskt inte mer, jag klarar inte av att må såhär, varje år. Hela tiden. Hejdå

    God Torsdagskväll här på MiND Forumet.

    * Jag har läst hela ditt inlägg / skrivelse…

    * Skulle Du vilja samtala med mig?

    * Jag hör att Du är verkligen på botten av ditt mående inom psykisk ohälsa…

    * Har Du möjligtvis provat att ta kontakt med MiND Självmordslinjen på telefon 90 101 eller Chatten eller via anonym mailbrev på mind.se ?

    * Du är mer än välkommen att ta kontakt med mig här på MiND Forum…

    * Hoppas det INTE / EJ är redan försent…

    * Vill flika in och säga att MiND Moderatorer bör hoppa in i denna tråd…

    På återseende…

    Trådstartaren

    God Torsdagskväll här på MiND Forumet. * Jag har läst hela ditt inlägg / skrivelse… * Skulle Du vilja samtala med mig? * Jag hör att Du är verkligen på botten av ditt mående inom psykisk ohälsa… * Har Du möjligtvis provat att ta kontakt med MiND Självmordslinjen på telefon 90 101 eller Chatten eller via anonym mailbrev på mind.se ? * Du är mer än välkommen att ta kontakt med mig här på MiND Forum… * Hoppas det INTE / EJ är redan försent… * Vill flika in och säga att MiND Moderatorer bör hoppa in i denna tråd… På återseende…

    Hej, tack för ditt svar! Har ännu inte tagit mitt liv, men jag vill så gärna. Har alla planer, allt är planerat för hur jag ska göra, måste bara göra det, och jag vill så gärna. Men samtidigt har jag så lite energi. Kan inte fokusera längre. Jag är så utmattad. Folk börjar fråga hur det är med mig, för jag ser så oerhört trött ut, är okoncentrerad, stressad, ångestfylld, redo att lämna jorden.

    Tänker så mycket på allt som jag har gjort genom livet och inser hur mycket annorlunda jag hade kunnat göra, om jag hade energi, men jag vill inte mer. Allt är mitt egna fel, ingen annans. Finns inget återvändo från detta. Det är så mörkt. Ensamt. Det blir inte bättre.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.