Jag vill dö, men vågar inte säga till

Hej.

Jag vet inte vilka du har omkring dig. Vem som är bra att prata med men välj ut ngn snäll och försök att prata med den personen och om det skulle bli fel eller kännas fel ha en plan B om inte den personen förstår så prova med ngn annan eller prata med ngn utomstående om hur du känner det.
Det finns hjälp, du är inte ensammen att känna så här.(Du kan vända dig till din vårdcentral och boka in tid för samtal med en kurator dom dömmer ingen, det är deras jobb att lyssna, om det skulle kännas bättre).

Du vågade här. Så du har sagt det, berättat det och jag har läst & jag lyssnar.

Jag kan oxå känna så som du skriver. Mina mörka tankar är tyngst när jag känner mig ensammen, då har jag bestämt i mitt huvud att jag gör det imorgon att jag alltid tänker jag gör det imorgon, om du förstår vad jag menar. Det är min plan just nu att klara av de svåra stunderna eller så ringer jag ngn för att skingra tankarna lite.

Jag vet inte hur det är med dig? Kan du se ngt mönster när de tankarna dyker upp.

Jag kan oxå känna att jag vill dö att jag inte orkar längre. Men jag vill mkt hellre må bättre och leva.

jag har aldrig skrivit här förut och jag vet inte om det jag skriver är till ngn hjälp.

Försök att våga och ge inte upp. Jag tycker att du va modig som startade denna tråd.

Hur mår du idag?

Jag mår inte direkt bättre idag, och de jag har runt mig vet hur dåligt jag mår ibland. Jag har varit inlagd på psyk förr och jag har kontakt med öppenvården. Just nu känner jag att en inläggning hade varit på rätt plats, men jag vågar inte av någon anledning att säga till min sambo eller åka upp till akutpsyk..

Hej.

Är han snäll din sambo, har han varit med tidigare när du varit inlagd?

Om du känner så starkt att du behöver åka in då tycker jag att du ska göra det, det är absolut inget att skämmas över, vi är alla olika och ibland behöver vi xtra hjälp, vi drabbas ju alla lite olika en del får njur sjukdommar och behöver då dialys det är inte konstigare att få hjälp när ens psyke är i obalans då behöver vi oxå ibland hjälp.

men om du har ngn som kan följa med dig vore kanske bra , jag vet inte.

Kan du förklara för din sambo att du behöver bli inlagd ibland, att du behöver det för att må bättre.

Det är ju tillfälligt så att du kan få lite hjälp och stöd att ta dig igenom denna dipp eller vad man kallar det. Jag ber om ursäkt om jag använder fel ord.

jag kan känna mig riktigt låg ibland jag kallar dom för mina dippar . Jag ser det som en förkylning som kommer ibland och sen så går den över / åtminstone blir bättre och i de perioderna så behöver jag hjälp att tänka rätt.

Han har varit med många gånger förr, men nu känns det bara som om jag stör om jag ber om hjälp. Han är jättesnäll mot mig, precis som andra i min omgivning.

Jag får helt enkelt försöka att bara säga som det är rakt ut till honom.

Tack så mycket för att du lyssnat och vill hjälpa mig.

Du stör inte honom och du är inte till besvär. Han älskar ju dig och vill finnas där för dig, han vill (skulle jag tro i allafall) att du säger till. Då vet han att du behöver honom lite xtra just nu och det är ju det fina med att älska någon att alltid kunna finnas där för varandra även när det är tufft

Tack för ditt stöd. ❤️

Tillsammans med hans stöd ska jag ringa öppenvården imorgon och boka akuttid, och så får vi se vad som händer sen.

Bra, du är modig.

Skickar några styrka kramar till dig.

Hej.

Hur gick det idag?

du behöver absolut inte svara om du inte vill eller orkar.

Men jag har tänkt på dig och jag hoppas innerligt att det har gått bra.