Jag känner inte att jag vågar kontakta någon av mina vänner eller släkt. Det vet allt som har hänt, de vet att jag försökte ta mitt liv för snart 3 månader sen. Jag är inte i självmordstankar längre, men jag känner mig så ensam.
Jag känner att folk orkar inte längre, de har sina egna bekymmer. Jag förstår att de inte kan hjälpa mig, att jag måste försätta ta allt med psykolog. Men vad ska jag göra mellan psykolog tiderna?
Imorgon är nästa tid, jag får mer hjälp då. Men tiderna är så glesa, det har nu gått 3 veckor sen jag fick prata och innan de så tog det 2 månader innan jag skulle få träffa honom. Det fick gå 2 månader efter jag försökte ta mitt liv innan jag fick prata med psykolog!
Vårdcentralen vill inte hjälpa mig längre då de anser att vuxenpsykiatrin ska ta över. Problemet är att de har inte tagit över än, jag hade en utvärdering med dem. En utvärdering som inte är klar så de har inte tagit över. Jag har ingen medicin än, jag har ingen behandling att följa.
Vart vänder jag mig när allt känns piss, när jag inte orkar mer. När känslan att vara totalt övergiven blir för stor. När ångesten känns som mest. Jag vet inte vad jag ska göra, jag hoppas att imorgon så tar de över mig så jag kan börja må bra. Jag ska ta allt detta med psykologen, jag behövde bara skriva av mig lite.
