Min bästa vän. Min enda, bästa vän. Det får mig att vela kräkas. Jag har gjort allt i min makt. Jag har berättat hur tacksam jag är för att han finns och hur mycket jag bryr mig om honom men jag tror inte att det gör något. Betyder mitt ord något för honom? Jag älskar honom med hela mitt hjärta och om han dog skulle jag också göra det. Han är en av de enda anledningarna att jag finns kvar just nu och även om jag aldrig sagt det till honom så är det så mycket han betyder för mig. Jag har gjort allt jag kan. Jag vill berätta för någon som kan hjälpa men han har aldrig sagt något om att dö, jag har egentligen inget att gå på förutom min egna upplevelse att må så dåligt och magkänsla. Jag är rädd för att tappa honom. Om han skulle dö så dör jag med honom.
Jag älskar honom så mycket och jag klarar mig inte utan honom. Jag känner mig patetisk.
